Under många års tid har en konflikt bubblat mellan bostadsrättsföreningens ordförande och en av deras medlemmar. Ordföranden är i 80-årsåldern och medlemmen är i 70-årsåldern. Anklagelser om hemfridsbrott, misshandelsfall samt hot- och kränkningsbrott har kastats mellan de båda herrarna genom åren. Totalt finns över tio polisanmälningar.
På tisdagen möttes de ansikte mot ansikte på tingsstället i Västervik. För att nå en lösning har advokater och en domare dragits in i konflikten.
Bråket mellan dem båda uppstod för över tio år sedan. Klagomål riktades mot mannen eftersom han tvättat på någon annans tvättid. Ordföranden beslutade sig för att tillrättavisa honom. Han ska ha gått ner i tvättstugan och plockat ut mannens tvätt. Bråk uppstod i samband med detta och alltsammans slutade med att ordföranden satte upp ett hänglås på dörren till tvättstugan.
- Jag behövde ju ha min tvätt så jag slog sönder hänglåset med en hammare, berättade mannen under tisdagens förhandling i rätten.
Bråket eskalerade samma dag. Ordföranden gick ner i tvättstugan och konfronterade mannen.
- Han höll hammaren över mitt huvud och sa "jag ska allt märka dig din jävel", hade jag inte tagit tag om hammaren så hade jag inte levt i dag, sa ordföranden till domstolen.
Av samtliga polisanmälningar har ett fall lett till åtal och fällande dom. Det var en händelse för ett par år sedan då medlemmen ska ha ringt till ordföranden och hotat honom till livet.
Vid flera andra tillfällen har männen rykt samman. Vid en händelse i mannens trappuppgång ska ordföranden vridit om mannens fot och slagit honom med en toffla i huvudet. Detta gjordes i självförsvar, enligt ordföranden själv.
- Han sparkade mot mig så han förtjänade att få en toffla i huvudet, sa ordföranden under förhör i domstolen.
Föreningen kräver att mannen ska förlora sin rätt till sin bostad och att han ska flytta så snart som möjligt. Huvudfrågan är alltså om domen mot medlemmen i föreningen räcker som skäl för att han ska förlora sin bostad.
Mannen själv hävdar sin oskuld och vill bo kvar. Båda kräver att få sina rättegångskostnader betalade av staten.