Ketchupen fick man först inte servera till korv i en korvkiosk, det var bara senap som gällde. Det var för att korvkioskerna inte skulle bli "delikatessrestauranger", berättar Richard Tellström.
För att få veta mer om korvkioskkultur stämmer vi träff med Richard Tellström i Oskarshamn. Här är han bland annat för att besöka Döderhultarmuseet, konstintresset är stort.
Annars är det bland annat föreläsningar som gäller året om, han är eftertraktad som expert när det gäller mat och matkultur.
Men just i denna stund handlar det om korv.
Korv har man gjort länge i Sverige, de hackade råvarorna stoppades i tarm, oftast för att rökas. Den åts kall. Varm korv fanns inte då, det är ett fenomen från den senare hälften av 1700-talet i svenska städer.
– Då var det inte ovanligt att kvinnor, som var änkor, kunde ha en viss matförsäljning i hemmet och annonserade i dagspressen. Då åts korven varm, den åts på stället eller gick att ta med sig.
Den stora "boomen" för varmkorven kom 100 år senare, under det sena 1800-talet, framförallt under stora publikevenemang. Då behövde man ha något att äta, enklast var så klart att äta med händerna.
"Handmaten" slog igenom 1897 i Sverige, vid Stockholmsutställningen när många tusen behövde få sig något i magen.
– Även stora sportevenemang under den här tiden driver fram en form av "handens mat", alltså mat man kan äta med händerna, berättar Tellström.
Både glasstruten och hamburgaren är exempel på sådan mat, även sockervadd.
Utvecklingen går framåt, eller kanske bakåt, beroende på hur man ser det. På 1930-talet skapas nämligen en ny sorts korv, den sorts korv vi äter mest av idag, den så kallade emulsionskorven. Den förändrar allt.
– Den gör man maskinellt, man knådar kött med salt och is, väldigt kallt, och så tillsätter man vatten. Och då kan du få en korv som har mycket lägre kötthalt, eftersom det är så mycket vatten i den.
Det gjorde att man kunde skapa olika korvar väldigt billigt.
– Det här är bakgrunden inte bara till vår varmkorv, utan till vårt stora korvätande som vi då har i skolmatsalar, lunchserveringar och i hemmet.
Det var också det som gjorde att man såg korven som snabbmat, en enklare och billigare korv var född. Den födde i sin tur fram korvkiosker.
– Alla de här äldre sorternas korv, de tog sig aldrig in i korvkiosken. Vi har inget isterband inne i korvkioskerna. Det var den moderna emulsionskorven som slog igenom där.
Under 50-talet sker så en riktig boom av varmkorvsförsäljning.
Då var det korv i runt franskbröd som gällde, det var inte förrän slutet av 1950-talet som det avlånga korvbrödet slog igenom.
Vi hade åtta korvlådor och korvkiosker bara i Västervik under början av 1960-talet. Det blev ett ställe att vara på, framförallt för ungdomar. Varför blev det så populärt?
– Det här är ungdomsmat. Den har lågt pris och det som händer också på 1950-talet är att tonåringen föds. Men vi måste se på varmkorven som en måltid, vad är det här för sammanhang som man äter den i, och hur ska den ätas?
Han berättar att man inte kunde gå omkring på stan och äta varmkorv, utan man köpte en korv för att sedan stå stilla vid inköpsstället och äta.
– Det är bara korna som går omkring och äter, det är ouppfostrat att gå omkring och halsa ur en flaska, det är det bara pilsnergubbar som gör. Det är en ny måltidsform som föds i och med det här. Korvkiosken blir en plats att stå vid.
Då är det inte så konstigt att det blev ett "ungdomshäng"?
– Nej, alla stod där och åt. Sen var det ju också så att den här korvkiosken i regel var upplyst och vid den här tiden var gatubelysning inte så vanligt. Man träffades där man såg varandra också.
Varför försvann korvlådorna och korvkioskerna?
Richard Tellström berättar att det i och med högre krav på hygien och på att man skulle kunna tvätta händerna försvann många korvlådor, både de på hjul och de som bars på magen. Fram växer istället gatuköken. Och för att få ekonomi i dem, det har en större investeringskostnad, måste ett bredare sortiment till. Gatuköksmaten föds och mängder av tillbehör tas fram för att bjuda på variation.
Men det största slaget mot korvkioskerna är faktiskt tv:n.
– Tv:n är en apparat som förstör korvmarknaden. Tidigare gick folk ut på teater och bio kanske tre kvällar i veckan. Bio kostade ingenting att gå på. På vägen hem så åt man en korv.
– Men i och med att tv:n slog igenom så går man inte ut längre, så då blir det också tomt på stadens gator, folk är inte ute och rör sig. Det innebär slutet för den här kulturen på många sätt.
Så även i Västervik.