Vackra Vera en sviken katt i Västervik?

Är Vackra Vera ännu en sviken katt som helt sonika kastats ut när hennes människor flyttat, eller är hon förhoppningsvis en bortsprungen katt?
Vera togs om hand av Djurskyddet Västervik i förra veckan i närheten av Elfa i Västervik, sedan snälla privatpersoner regelbundet lagt ut mat åt henne under fem, sex veckor.

- Vi har döpt henne till Vackra Vera. Hon var så eländigt tovig i pälsen att veterinären fick söva ned henne för att kunna maskinraka hennes lilla frusna kropp. Hela pälsen var en enda smutsig och hoptovad kaka, säger Ylva Lindgren, vice ordförande på Djurskyddet Västervik.

Ylva Lindgren berättar att allt fler hemlösa katter är ett snabbt växande problem i Västervikstrakten.
I samband med flytt eller då människor separerar placeras inte sällan det tidigare så älskade husdjuret helt sonika ut i naturen för att klara sig själv och förhoppningsvis bli omhändertagen "av någon annan".

- Många inser inte att den gulliga kattungen ganska snart blir ett vuxet djur när de tar hem en katt. Att skaffa katt innebär ett långsiktigt åtagande på kanske 15-20 år.
Nyrakade norska skogskatten Vackra Vera bor just nu i en av många kattburar i föreningslokalen hos Djurskyddet Västervik. I sitt nakna tillstånd ser hon både frusen och nedstämd ut.
Snart ska dock den sköldpaddsfärgade pälsen, brun, svart och vit, ha växt ut igen.

Djurskyddet hade i förra veckan en annons i VT om Vera som i den stränga vinterkylan tvingats leva ensam i området kring Elfa, men ingen hörde av sig.
- Hundar har konstigt nog ett helt annat värde. Ingen skulle slänga ut en hund, som också är en familjemedlem, i skogen för att klara sig själv, säger Ylva Lindgren.

Hon kan inte förstå hur folk mitt i vintern kan sätta ut sina innekatter till ett plågsamt dygnet-runt-liv i naturen.
- Djuren har ju ingen vinterpäls, inget skydd och de är vana att få mat. De blir till slut desperata, sjuka och får förfrysningsskador i bland annat trampdynorna. Att göra så här mot katterna är så grymt.

Djurskyddet Västervik har under årets första tre månader omhändertagit omkring 15 katter. Flera har till synes varit helt vanliga familjekatter - tama, tillgivna, välskötta och vid relativt gott hull. Några har till och med varit kastrerade.
- Efterlysningar efter deras människor har emellertid inte givit något som helst resultat.

- En katt vi tog hand om runt nyår hade observerats utomhus i en vecka. Hon frös och var hungrig. Pälsen var inte särskilt tjock. Snälla människor gav henne mat, men ingen kunde ta in henne i värmen. I stället sökte hon skydd vid en värmetrumma.
Djurskyddet Västervik hämtade henne och någon mer social och kelig katt får man leta efter.

Två av katterna har bott hos Djurskyddet Västervik sedan långt före jul, då de hittades i närheten av Tjust Motell. Ingen vet var de kommer ifrån eller om de rent av kastats ut från någon förbipasserande bil på E 22.
Nästan alla de omhändertagna katterna är efter en tid tillgivna, lugna och keliga. De yngre individerna spritter av bus och far runt som röda och mörka ulltottar i och ovanpå sin burar.

Varje dag bemannas Djurskyddets lokal av medlemmar, vilka tjänstgör förmiddags- eller eftermiddagspass. Allt för att katterna dagligen ska få sällskap och en god omvårdnad.
Den som vill ta hand om en katt är välkommen att höra av sig till Djurskyddet Västervik.

- Det går utmärkt att få prova hur det går att ha katten hemma och man får faktiskt lämna tillbaka djuret om det av någon anledning inte visar sig fungera. Ingen ska behöva känna sig tvingad att behålla katten, säger medlemmen Christina Karlsson.
För Vackra Vera väntar nu förhoppningsvis ett nytt liv med ny päls, hemma hos någon snäll människa.

Djurskyddet Västervik brukar inte ge sig förrän man hittat ett nytt hem åt alla sina katter.

Vackra Vera en sviken katt i Västervik?

"Folk bara kastar ut sina katter när de tröttnar på dem."