- Begravningen var förra fredagen, det var två veckor innan dess som Lina hittades död. Dödsorsaken var narkotikarelaterad.
Så börjar Björn Lansman sin historia. Vi sitter i familjens vardagsrum. Än så länge är rummet kalt, familjen är mitt uppe i en flytt, men när höstsolen strömmar in genom de stora fönstren ser man att det kommer att bli ett vackert hem när möblerna är på plats.
För några veckor sedan fick familjen det fruktansvärda, men inte oväntade budet att ett av deras barnbarn hade dött. Lina hade kämpat med ett narkotikaberoende under en längre tid. Slutligen var det en blandning av alkohol och läkemedlet metadon som tog hennes liv.
- Hennes mamma hade vänt sig till socialförvaltningen för att få henne omhändertagen. Genom åren har Lina tagits av polisen för olika brott. Hon har omskrivits i notiser, senast som "en 24-årig kvinna" efter en misshandel. Då ansåg polisen att hon borde omhändertas enligt lagen om vård av missbrukare, men ingen tog något beslut. Socialen hade ett samtal med henne, och därefter sade man att hennes problem inte var så allvarliga, säger Lansman besviket.
Björn Lansman berättar om en tillvaro som anhörig till missbrukare: Om, som han tycker, stelbenta regler för att sätta in behandling. Hur han tycker att samhället sviker unga i en utsatt position.
- Mitt barnbarn är inte den enda ungdomen som dött av narkotikan på sista tiden. Jag tycker att samhället inte på allvar sätter in åtgärder för att de unga ska bryta destruktiva mönster. Det är som att man mest sätter in uppehållande åtgärder, man betalar hyresbidrag, men man gör inget för att bryta tristessen och de dåliga vanorna.
Han berättar om hur han sett hur unga, arbetslösa i Västervik gått in i en tillvaro där man vänder på dygnet och lever utanför samhället.
- Det räcker inte med att tvinga in dem i någon sysselsättning, det måste vara en meningsfull sysselsättning. Bland ungdomarna finns det de som har bra yrkesutbildningar, det måste gå att ge dem meningsfulla uppgifter.
Björn Lansman kommer in på tillgången på farliga preparat. I Linas fall var det metadonet som tog hennes liv. Metadon är en medicin som används i behandlingen av människor med ett svårt heroinmissbruk, men metadonet i sig kan användas som en drog för den som inte kommit lika långt i sitt missbruk. Medicinen är beroendeframkallande och kan alltså tvärtemot vad som är intentionen bli en inkörsport till tungt missbruk om det hamnar i fel händer. Enligt Lansman var det inga problem för Lina att få tag på metadon illegalt via en känd missbrukare i kommunen.
Var kommer metadonet ifrån?
Det finns två möjligheter. Antingen har det smugglats in i Sverige, eller så är det metadon som skrivits ut av sjukvården men där patienten sålt preparatet vidare. Björn nämner ytterligare ett liknande preparat som han fått höra ska finnas tillgängligt bland missbrukare i kommunen - Subutex.
- Hur bra kontroll har vården över de här preparaten? Utförs behandlingarna på ett sätt så man verkligen är säker på att medicinerna inte går vidare, undrar han.
Han plockar fram ett tidningsklipp som handlar om socialförvaltningens pressade ekonomiska läge.
- De ska spara tio miljoner kronor för att nå upp till sina ekonomiska mål. Vad har de för mål för verksamheten? Att minska missbruket bland ungdomar måste gå före att spara tio miljoner kronor!
Vi kommer att prata om hur sällan man hör politiker debattera missbruksvård. Äldreomsorg, skola, snöröjning, javisst, men narkotikamissbruk verkar inte väcka känslor åtminstone bland lokalpolitiker på samma sätt.
- Jag saknar det politiska ledarskapet, och debatten i en så viktig fråga.
Björn Lansman tror att det kan på bero på att man kommer in på obekväma saker som den personliga integriteten. Hans åsikt är att det måste bli lättare att omyndigförklara en person med missbruksproblem:
- Så länge en människa är myndig är det oerhört svårt som anhörig att gripa in. Det enda jag kan göra att fråga hur mitt barn mår. Jag får till svar "Jo, det är bra", men jag tänker "I helsike att du mår bra."
Fotnot: Namnet Lina är fingerat.