Svar på Sven Otto Littorins brev till ledarsidan.Det är glädjande att arbetsmarknadsministern reagerar - däremot väcker hans svar flera nya frågor snarare än att besvara de som ställdes i ledaren den 30 januari.Vi delar helt uppfattningen att Vaxholmsdomens konsekvenser för svensk lagstiftning måste belysas. Det är uppenbart att det finns ett gap mellan vad EG-domstolen anser är lagligt och de rättigheter den svenska lagstiftningen gett de fackliga organisationerna. Men om det är "en kvalificerad juridisk utredning" Sven Otto Littorin vill åstadkomma, vad har då LO - eller för den delen, de andra parterna - med utredningen att göra?Sven Otto Littorin tycks leva i föreställningen att den svenska arbetsmarknaden styrs av frivilligt ingångna avtal mellan jämbördiga parter. Han skriver att "det inte är mer lagstiftning utan mindre som behövs på arbetsrättens område". Och vidare: "Till en av den svenska modellens fördelar hör just att det är parterna som ansvarar för lönebildningen och relationerna på svensk arbetsmarknad - och inte politiker eller domstolar "Menar Littorin verkligen att det förhåller sig så? Att politiker och domstolar inte är delaktiga i hur relationerna på arbetsmarknaden ser ut? Betyder det i så fall att Littorin är beredd att ompröva - och avskaffa - den extremt omfattande lagstiftning som styr relationerna på arbetsmarknaden, för att inte tala om den partssammansatta Arbetsdomstolen? Det vore förvisso välkommet med sådana förslag, men hittills har inte signalerna från Littorins departement tytt på att sådan omprövning var på väg. För att uttrycka sig försiktigt.I själva verket är ju arbetsrätten och relationerna på arbetsmarknaden bland de mest genomreglerade och genompolitiserade samhällssektorer vi har. Och det är ju inte så att alternativet till det regeringen - denna och tidigare - brukar beskriva och försvara som "den svenska modellen" är anarki, kaos och att den starke alltid vinner. Alternativet till en lagstiftning som ger den ena parten en särställning är en lagstiftning som garanterar båda parter samma rättigheter och skyldigheter och samma institutionella ramverk, men som ger dem frihet att sluta vilka avtal de vill med vem de vill. Och som framför allt reservationslöst försvarar företags och anställdas rätt att göra upp utan facklig inblandning eller krav på kollektivavtal.Den nuvarande ordningen innebär att den starkes rätt gjorts till lag. Se på Vaxholm. Se på den utmobbade salladsbaren i Göteborg. Makten att åstadkomma det bör förvisso avlövas.
