Varför kravlar Selma på kyrkgolvet i S:t Petri?

En liten grupp bestående av tre barn och församlingsassistenterna Åsa Nilsson och Henrik Frisell sitter samlade på den stora mattan vid altaret. Barnen lyssnar spänt när de får höra hur detektivuppdraget ska gå till. I handen har de varsitt häfte med uppgifter att lösa. 

– I den här, säger Åsa Nilsson och ger barnen varsin grön påse, hittar ni allt en detektiv kan behöva. Och där borta vid trappen finns hattar, kikare och måttband som också kan vara till hjälp. 

Barnen springer iväg och hämtar varsin kikare som tycks vara extra populära. Elliot och hans bror Edvin hänger ett måttband runt halsen, redo för sitt uppdrag. 

Selma har listat ut att det ska finnas en ledtråd under ljusbäraren och lägger sig på golvet för att kolla efter. 

– Jag håller på med orientering på fritiden och det här är lite som det, man letar efter små detaljer, säger hon. 

Elliot och Edvin har istället fattat intresse för den stora guldiga dopskålen, som de får hjälp att kolla i. 

– Det ser ut som en stor pokal, säger Edvin. 

När barnen löst alla uppgifter samlas de vid ljusbäraren och tänder varsitt ljus. Åsa Nilsson berättar att många gör det för att minnas någon speciell.

– Jag tänder mitt ljus för min gammelfarmor, berättar Selma. 

Besöket avslutas med att barnen får besöka läktaren där orgeln står. 

– Jag har aldrig sett en orgel tidigare så det var det roligaste att få se, säger Selma. 

Ny chans till detektivuppdrag finns även kommande torsdag.