"Varför tar ni betalt för övergivna katter?"
I en annons nyligen vädjade Djurskyddet Västervik till Västerviksbor att öppna sina hem för övergivna katter.- I annonsen framgick inte att djuren kostar pengar. Varför tar de egentligen betalt för katterna, säger en kvinna till VT.
Lekfull kattunge. Lilla Simba är en pigg kattpojke som gärna skulle vilja ha ett hem att växa upp i, säger Therése Andersson på Djurskyddet Västervik.Foto: MATILDA AHL
Foto: Fotograf saknas!
- Först vill jag betona att vi tjänar inte ett enda öre på katterna. Vi gör allt arbete ideellt, säger ordförande Ylva Lindgren.
För en utplacerad hankatt tar organisationen 650 kronor och för en honkatt 850 kronor.
- Vi kastrerar alla katter. På honorna är det operativa ingreppet större och dyrare. Dessutom vaccineras katterna och öronmärks. Alla pengarna går direkt till veterinärkostnaderna.
För icke könsmogna kattungar tar organisationen 300 eller 450 kronor, beroende på om ungen fått en eller båda vaccinationerna.
- Vi tar ett livslångt ansvar för de katter vi placerar ut. Om det av någon anledning inte fungerar med en placering så tar vi alltid tillbaka djuret, säger Ylva Lindgren.
Djurskyddet tar hand om många vildkattungar, som dock mycket snabbt blir tama hos människor. Helst ska de vara under tio veckor när de tas om hand.
Den som ger en katt ett nytt hem betalar inget alls för tiden i katthemmet, kattmat etc.
- Till dessa kostnader sliter vi i föreningen ihop genom lotterier och diverse andra ideella insatser. Vi får också en hel del gåvor.
Djurskyddet får inga bidrag alls från Västerviks kommun.
- Vi får inte ett öre. Vi borde åtminstone kunna få till hyran för katthemmet på Hallströmsgatan, den får vi också slita ihop till. Hyran är på 20-25 000 kronor om året.
- Vi undrar ibland vad vi håller på med när vi riktigt går på knäna, säger Ylva Lindgren som efterlyser nya medlemmar som kan hjälpa till med alla övergivna djur.
- Vi vill också ha kontakt med fler jourhem som tillfälligt kan ta hand om allt från enstaka kattungar till hela kattfamiljer. Ofta kan en katt vara väldigt skygg och behöver då vänjas vid ett socialt liv tillsammans med människor.
Långt ifrån sällan händer det att jourhemmet även blir kattens permanenta hem. Man fäster sig snabbt vid djuret. Det berättar Therése Andersson när vi träffar henne på katthemmet på Hallströmsgatan, där hon en dag i veckan är "kattpratare". Som sådan ger hon katterna även lite ömhet och kel vid utfodringen.
Just nu pysslar hon om katten Thea lite extra. Thea var dräktig när hon togs om hand och ska nu få en kull kattungar när som helst.
Då blir det ännu flera katter att placera ut för Djurskyddet i Västervik.
Så jobbar vi med nyheter