Kapten Christian Harding morgonputsade på däck.
Den kom för natten, till vindskyddade Bråtviken vid Hornslandet. Den hade gått inre farlederna från Arkösund. Här behövde besättningen vila ut inför seglingen ned till Oskarshamn.
– Alla blir glada av att se den. Det är superkul när folk kommer ut med sina småbåtar, vinkar och tar bilder, säger Christian Harding som är kapten på den gamla träbåten.
Vi var med ombord på morgonen när det putsades efter natten och den stora flaggan kom på plats i aktern.
I sittbrunnen berättar seglarna Christian Harding, Carl Engbrink och planeraren Lennart Danielsson om hur de brinner för historian om den gamla skönheten.
Världens längsta tolva någonsin, kallas den. Med sina 21,96 meter är hon etta i sin mätklass.
Inför midsommar 1930 och lagom till Kungliga Svenska Segelsällskapets 100-års jubileum, blev den färdig.
Svenska konstruktörer och båtbyggare hade fått tillfälle att visa sin höga nivå när förmögne förläggaren Erik Åkerlund öppnat plånboken. Stockholms allra främsta snickarmästare anlitades. Det sparades varken på båten eller utsmyckningen under däck.
Salongen inreddes med konstverk, främst så kallad intarsia, konstverk av infällda träslag i olika färger, främst med Stockholmsmotiv.
Så småningom såldes båten till utlandet (i början av 1960-talet) och döptes om till flera olika namn, som Irene, Silvervingen X och Barranquilla.
Till för bara ett par år sedan visste ingen vart skönheten hade tagit vägen. Hade den sjunkit, huggits upp till kaffeved och eldats upp?Svaret hittades under några presenningar vid en kaj i Hamble Marina, i södra England. Båtentusiaster återfann Östersjöns bedagade drottning med fukt- och rötskador som var i stort behov av renovering.
Den köptes hem till Sverige igen, efter 59 års frånvaro, och det krävdes fyra års grundligt renoveringsarbete på Stockholms Båtsnickeri i Fisksätra. 20 miljoner senare glider hon nu längs de svenska kusterna för att visa upp sin prakt.
Och båtens lack den glänste i morgonsolen.
När skönheten på tisdagskvällen la sig på svaj vid Västervik, var det lite av att komma hem till vana hemmavatten.
I mitten av 1950-talet vinterförvarades båten nämligen på Holms båtvarv i Gamleby. Här skötte Tore Holm om henne och var även med och seglade vid några tillfällen.
– Tanken var att visa upp båten inne i hamnen i Västervik, men tiden blev för knapp, förklarar Lennart Danielsson som haft besättningen som nattgäster i sin sommarbostad i Bråtviken.
Tiden blev även för knapp för att hinna få den exklusiva inredningen på plats inför årets seglingar. Därför är det tomt under däck. Nu finns i stort sett bara lite utrusning och en toalett.
Så här ser salongen ut invändigt när inredningens konstverk är på plats. inför nästa sommar ska de vara tillbaka.
Men den utvändiga skönheten räcker gott. De vackra linjerna, den glänsande lacken och alla detaljerna i trä och metall.
Däcket är av gran, skrovet av mahogny och spanten av ek. Den 27 meter höga masten av kanadensisk gran. Någon motor finns inte ombord.
– Vi använder nya sjökort och läser av moln och vindar. Vi använder ingen digital navigering. Mobiltelefonen är den enda back-up vi har, berättar Christian Harding.
Hur är hon att segla?
– Fantastiskt välbalanserad. Men vi måste segla varsamt, det är A och O. Vi undviker hård vind, tar inga risker och planerar noga. Det är ju ett kulturarv som inte går att ersätta.
Nu ska Princess Svanevit visas upp för allmänheten som en kulturbärare för svensk båt- och designhistoria.
– Vi vill att hon ska vara folkets båt, så vi får de unga intresserade att bära vidare kärleken till svenska träbåtar, säger Lennart Danielsson.
Tore Holm sittande på stäven på Princess Svanevit som vinterförvarades på hans varv i Gamleby.
Masten är 27 meter hög och sågad av spikrak gran från nordvästra Kanada.
Rorkultens förlängande svanhuvud i brons skruvades på plats.
Blocken under bommen är av lackat trä.
Vackra ljusinsläpp på däck.
Christian Harding är ansvarig kapten den här sommaren.
Lennart Danielsson är sommarboende vid Bråtviken och håller i mycket av planeringen för båten.
Carl Engbrink är andrekapten på båten.
En stor flagga måste det vara. Den ska nästan räcka ned till vattnet.
Akterspegeln med båtnamnet i guldskrift.
En förgylld svan visar riktningen i fören.
De förgyllda delfinerna där "snobblinjen" slutar vid aktern.
Vid strandkanten vaktade svanparet sina ungar.