På en smal och slingrig grusväg närmar vi oss långsamt Värmvik Säteri som ligger alldeles invid Gamlebyviken ett par mil norr om Västervik.
Porttelefonen knastrar till: "Vi ses vid det gula huset. Välkomna in", säger gårdens ägare Anders Larson.
Sakta, sakta öppnar sig grindportarna. Samtidigt gör en gul citronfjäril en enkel loop in över den nybundna gärdsgården. Vi, däremot, har väntat länge på att få komma hit.
Det gula huset är den nya huvudbyggnaden - 1 300 kvadratmeter stor till ytan inklusive källarplan - byggd i brittisk-amerikansk kolonialstil.
- I efterhand har jag förstått att stilen liknar Tjustempir och det passar ju bra, säger Anders Larson som själv har ritat huset med hjälp av en arkitektfirma i USA.
Han har för övrigt ritat samtliga byggnader på fastigheten. Totalt rör det sig om 20 stycken, varav tre är bostadshus och resten ekonomibyggnader av olika slag.
I runda slängar har Anders Larson investerat 125 miljoner kronor i Värmvik. Gissningsvis är detta ett av kommunens allra största byggprojekt, vilket dock skett utom allmänhetens synfält. Som jämförelse kan nämnas att kostnaderna för om- och tillbyggnaden av Västerviks sjukhus är beräknade till 273,2 miljoner kronor.
Att köra in genom portarna till Värmvik är nästan som att träda in i ett overkligt drömlandskap. Gräset som böljande breder ut sig på båda sidor om vägen är så grönt som det bara kan bli. Och överallt är det rent. Knappast någonstans påminns man om att detta under flera år varit en stor byggarbetsplats, och i viss mån fortfarande är.
Gårdens ägare möter upp i en golfbil. Ledigt söndagsklädd i jeans och skinnjacka kommer han farandes från förvaltarbostaden lite längre upp på fastigheten där han bor när han är på Värmvik. Huvudbyggnaden är inte inflyttningsklar riktigt ännu. Invändigt är det fortfarande några detaljer kvar som ska finputsas innan det är dags att börja möblera. I närtid ska bygganden användas kommersiellt för speciella event och uthyrning till små och exklusiva sällskap.
- Vad säger ni, visst har väl landskapsbilden förbättrats väsentligt?, frågar Anders Larson retoriskt och inte utan stolthet i rösten.
- Snart är det dags att börja klippa gräset igen, konstaterar han och ser ut över markerna.
Det är 30 000 kvadrat att klippa, vilket tar ungefär två timmar med Larsons toppmoderna gräsklippare.
Det var år 2004 som affärsmannen Anders Larson förvärvade den gamla fastigheten Värmvik med sina 130 hektar mark med anor från 1300-talet. Till fastigheten hör också ett stort vattenområde.
I över 30 år har han bott i Genève, Schweiz, men började för några år sedan allt mer att lockas av tanken på att hitta en gård någonstans i Sverige där han dels kunde starta någon form av verksamhet, och dels få chansen att leva ett lite lugnare liv nära naturen.
- Jag bor utomlands sedan 35 år, och har levt storstadsliv eller snarare ”flygplansliv” större delen av livet och längtar efter att uppleva något annat, förklarar han.
Han tittade på flera gårdar i Småland och Sörmland men det var Värmviks läge, avskilt och precis i anslutning till Gamlebyviken, som fick honom att slå till.
När affären var klar visste han först inte om han skulle satsa på att renovera eller bygga nytt.
- Det visade sig att mangårdsbyggnaden var i alldeles för dåligt skick för att kunna restaureras. Källaren hade intagits av hundratals möss och taket var delvis ruttet av vattenskador.
Valet föll alltså på rivning och nybyggnation. Efterhand har samtliga ekonomibyggnader som ursprungligen fanns på fastigheten rivits för att ge plats åt nya, mer modernt utformade anläggningar men de flesta med klassiskt utseende.
Det har varit viktigt för honom att ekonomibyggnaderna ska passa ihop stilmässigt och när allt är färdigt ska det helst se ut som om ingen rört vid gården på över 100 år, bortsett från underhåll.
Anders Larson suger lite grand på karamellen när han visar oss runt. Huvudbyggnaden sparar han till slutet av rundvandringen. I två års tid har vi på VT gjort ihärdiga försök att få komma hit och hälsa på men först fem år efter att första spadtaget togs är han beredd att äntligen låta oss få se skapelsen. Därför känns det nästan lite högtidligt nu.
- Egentligen hade jag önskat att det skulle vara helt färdigt när ni kom. Det smärtar mig lite grand att det inte är det. Men nu är det i alla fall till 97 procent klart så då går det väl an att visa upp, säger han.
I detta nu väntar Larson på ett lass inventarier till huvudbyggnaden som ”skeppas” hit från USA. Dem får dock någon annan ta emot eftersom han själv just är på väg till Schweiz och diverse affärsmöten för att därefter bege sig till USA och dito uppdrag.
Ungefär hälften av sin tid tillbringar han numera i USA, en fjärdedel i Schweiz och återstående fjärdedel i Sverige. Men tanken är att det ska bli Värmvik permanent i framtiden.
Innan vi går in i mangårdsbyggnaden slår vi oss ner i var sin rymlig fåtölj på den stora terrassen som löper längs med hela södra långsidan. Utsikten över viken är magnifik.
- Visst är det fridfullt, säger Anders Larson, tystnar och vänder ansiktet mot solen.
Det är som om vi flyttat in i en värld skapad av F. Scott Fitzgerald anno 1920 och nu bara väntar på att gästerna ska komma gående över gräset, klädda i frack och skira klänningar, utrustade med parasoller.
- Det mesta som jag gjort i mitt liv hittills har jag halkat in på som på bananskal, säger Anders.
Han förklarar att han varit öppen och sagt ja till mycket.
Denna öppenhet förde honom bland annat till Sultanatet Oman på arabiska halvön i mitten av 1980-talet där han under ett par års tid var verksam som ekonomisk rådgivare åt landets dåvarande handels- och industriminister.
Men vi börjar från början. Anders växte upp i Stockholm. Han tog studentexamen 1968 varpå han antogs på Sjökrigsskolan, blev fartygschef på en minsvepare och utbildades till pilot i flygvapnet. Efter detta studerade han till civilingenjör i teknisk fysik på KTH i Stockholm.
Sedan sökte och fick han ett stipendium av amerikanska Rotary Foundation och kunde tack vare det ta en MBA-examen i Lausanne, Schweiz 1978, vilken kan sägas motsvara en civilekonomutbildning.
Anders bosatte sig i Memphis, USA, och jobbade bland annat som säljare av specialpapper och sjukvårdsmateriel inom Procter & Gamblekoncernen. Efter några år återvände han till Schweiz och började arbeta inom finansbranschen för en schweizisk bank, vilket satte ordentlig fart på karriären.
Den omanska ministern träffade han av en slump på en lunch på Noga-Hilton Hotel i Genève där han stämt möte med en kollega. Efter en kort pratstund erbjöds han jobbet i Oman - ett erbjudande som Anders vänligt men bestämt avböjde. Efter en gemensam middag samma kväll var han dock i det närmaste övertalad. Det slutade i alla händelser med att han tackade ja, sa upp sig från jobbet på banken och flyttade till Muskat.
Tiden i Oman beskriver han som ”en fantastisk upplevelse”. Arbetet bestod i att ansvara för ministerns internationella investeringar.
Men som utlandsfödd i Oman har man inte samma möjligheter som landets medborgare och kulturskillnaderna är ju också stora, förklarar Anders som återvände till Schweiz efter ett och ett halvt år. Efter hemkomsten drev han under några år en investmentbank tillsammans med den omanske ministern innan de valde att gå skilda vägar.
I dag har Anders Larson en rad styrelseuppdrag i flera schweiziska och amerikanska bolag.
I USA bor han på 28:e våningen i en skyskrapa i Fort Lauderdale, Florida, och i Schweiz i en våning i Genève. Och nu har han alltså även ett hem i Tjustbygden, Sverige.
Att Anders Larson är en man med känsla för detaljer är uppenbart. Väl inne i det gula huset, som går under benämningen Residencet, berättar han med stor entusiasm varifrån interiörerna kommer och hur han har tänkt att det ska se ut framöver. Minsta list har en noga övervägd tanke bakom sig.
- Nå, vad tycker ni, undrar han nyfiket när rundturen börjar gå mot sitt slut?
Anders blickar ut över den gnistrande vattenspegeln på Gamlebyviken och ser ut att fundera över vad nästa projekt i hans liv kan tänkas bli. Eller kanske snarare - vart nästa bananskal ska föra honom.