Stora torget i Västervik, bild från Kalmar läns museum. Årtal okänt.
Det är snart 50 år sedan nu, och både Västervik och världen såg förstås väldigt annorlunda ut. Men mycket var ändå sig likt.
Vi har botaniserat bland gamla planer och rapporter som finns samlade på Västerviks stadsbibliotek och bland annat hittat en användningsplan för Gamla Norr som togs fram av Konsthögskolans arkitektskola 1972. Innehållet ger en spännande inblick i hur dåtidens makthavare såg på stans utveckling.
I planen slår man fast att bilismen och handeln är inne i en snabb utveckling. I många städer har den traditionella bebyggelsen förstörts och ersatts av breda gator, stora parkeringar och nya, moderna hus. I Västervik har de äldre delarna av stan bevarats norr om Storgatan, medan i stort sett all nybebyggelse för handel och kontor skett kring Bredgatan och Spötorget, i centrums södra delar. Här ligger till exempel Tempo och Domus.
Vi befinner oss i en tid när varuhusen blir både större och ökar i omsättning. Samtidigt tvingas mindre butiker i utkanten av städer och i mindre tätorter lägga ner. Om varuhusen får fortsätta växa tror planförfattarna att ännu fler små butiker kommer försvinna.
– Redan idag kan man se hur Västerviks handel koncentreras till området kring Bredgatan, där varuhusen är belägna. Storgatan som tidigare varit en självklar butiksgata i hela sin längd har nu börjat förlora butiksytor i sina östra och västra delar, där lokalerna antingen står tomma eller hyser handel som för en tynande tillvaro, skriver man.
Att flytta varuhus utanför stadskärnan är något som "ingående diskuterats". Slutsatsen som både kommunen och Köpmannaföreningen drar är att det skulle splittra stadens nuvarande centrum, som "efter hand skulle förlora sin självklara ställning som huvudcentrum".
Så – hur gick det då? Jo, successivt flyttade ju varuhusen utanför stadskärnan även i Västervik.
Ljungheden i somras.
Invigningen av Ica Maxi 2011. Närmast kameran Christin Rampeltin Molin.
Första kunderna på Ica Maxi vid invigningen 2011.
Till att börja med längs Allén, men när Ica Maxi öppnade på Ljungheden 2011 blev det starten på ett nytt, stort handelsområde. I dag kan man köpa allt från mat och medicin till blommor och kläder i de tolv olika varuhusen. Handelsområdet välkomnar kunderna till "20 000 kvadratmeter handel och 1 200 gratis parkeringsplatser". Det är nästan lika stor butiksyta som hela stadskärnans detaljhandel inrymdes på år 1965.
Gamleby centrum som det såg ut innan jätten Garpe togs ner från taket 2015. Jätten finns nu på parkeringen utanför Gamleby folkpark, strax innan stigen upp mot Garpedansberget.
Författarna av planen från 1972 spekulerar också i hur mycket folk kommer åka från Loftahammar, Hjorted och Hallingeberg och handla i Västervik. I handelsutredningen anger man orternas invånarna som underlag för handeln i Västervik. Men hur mycket det kommer ske i verkligheten är "tveksamt" enligt skriftens författare.
– För att komma till Västervik från Loftahammartrakten måste man passera tätorten Gamleby. Eftersom Gamleby har uppfört ett nytt centrum utanför tätortskärnan bör det vara rimligt att antaga att invånarna från Loftahammar stannar i Gamleby och gör sina inköp där. Samma sak gäller till en viss del för omlandets ytterområden i väster och söder, där både tätorterna Gamleby och Ankarsrum blir attraktiva alternativ till Västervik, skriver man.
Kommunstyrelsens ordförande Harald Hjalmarsson tror på cityvaruhusens återkomst.
Harald Hjalmarsson (M), kommunalråd i Västervik, menar att frågan om vart handeln ska placeras i Västervik är lika aktuell nu, 2024, som den var 1972. Han tror dock att det var svårt för dåtidens makthavare att förutspå dagens köpmönster – både när det gäller handel på nätet och vilka varor vi handlar.
– Jag tror till exempel inte att man på 70-talet kunde förutspå marknaden för tekniska tillbehör, verktyg och maskiner av den typ vi ser i handelsområden idag. 1940- och 1950-talister var den första generationen med hyggligt god ekonomi, och som började bygga om kök, bygga uteplatser och sådant själva. Tidigare var det hantverkare som gjorde sånt.
Att kommunen öppnade upp för ett externt handelsområde, Ljungheden, var det nödvändigt för handelns utveckling i Västervik, så här sett i backspegeln?
– Ja, jag tror att det var oundvikligt, annars skulle de här aktörerna sökt sig till grannkommunerna. Jag minns förr när man åkte till Linköping för att handla, så är det inte längre. Nu stannar vi i Västervik. Västervik har blivit ett regionalt handelsområde.
Samtidigt tycker Harald Hjalmarsson det är viktigt att värna både stadskärnans handel och butiker i mindre samhällen som kanske än mer utsätts för konkurrensen från stormarknader i centralortens utkant. Många pendlar in till Västervik och kanske passar på att stanna till vid Ljungheden i stället för att gynna sin lanthandel.
Vad behöver ni politiker göra?
– Kommunen behöver bestämma hur vi ska använda och detaljplanera våra mark- och vattenområden, det betyder oerhört mycket. Det är de verktygen vi äger, vi skapar förutsättningar. Det är därför vi nu prioriterar att göra en ny plan för centrala Västervik och Fiskaretorget, som förväntas antas innan sommaren. Man kommer kunna förtäta och bygga lite högre, och vi skapar trevliga utemiljöer.
Trots trenden på senare år där butiker flyttar från stadskärnan till handelsområden tror Harald Hjalmarsson på centrumhandelns framtid. Och inte nog med det, han förutspår även en comeback för de lite större varuhusen i centrum.
– Kanske inte med charkdisk och sådant, utan mer snabbshopar. Där man kan prova en jacka, dofta på ett doftljus och liknande, tillgängligt på gatuplan dit man tar sig med cykel eller kollektivtrafik.
Bilden är tagen på 1970-talet.