Vi möter Britt-Marie Törngren, vice ordförande i Synskadades riksförbund i Västervik, som levt utan syn sedan flera år tillbaka. Hon beskriver svårigheterna med att ljudbilden har förändrats.
– De ljuden som jag behöver lyssna till för att kunna ta mig fram säkert har blivit otydligare, säger Britt-Marie.
Att det blir vanligare med elbilar, elsparkcyklar och biogasdrivna bussar gör att andra ljud från lastbilar och annan bullrande trafik tar över. Det är därför inte längre lika enkelt, menar Britt-Marie, att ta sig runt i staden. Hon berättar dessutom att det inte alltid är lätt att fråga omgivningen om hjälp, då det kan kännas kränkande.
– Många som väntar på bussen har på sig hörlurar med musik och andra kan ha svårt med svenska språket. Det gör det svårt att be om hjälp, säger Britt-Marie.
Hon fortsätter även med att förtydliga att många trots allt erbjuder en hjälpande hand och att hon bara uppskattar om någon kommer fram och frågar ifall hon behöver stöttning.
Förutom att erbjuda sin hjälp finns det även andra sätt att underlätta för synskadade i det vardagliga livet. Att titta upp och hälsa på varandra är en åtgärd som Britt-Marie önskar att vi blev bättre på.
– Jag vet inte vem jag möter när jag känner att ledarhunden reagerar, om det är ett djur eller en annan människa. Därför hade det varit så skönt om den framför i alla fall kunde säga hej, säger hon.