Västervik och Varberg åt olika håll
Bruksanda och brist på kommunikationer ligger bakom skillnaderna.
Erika Jörgensen är nu klar med sin doktorsavhandling om utvecklingen i Västervik och Varberg. Foto: ANDERS STEINER
Foto:
Varberg har väl utbyggda kommunikationer och flera större städer inom pendlingsavstånd. Det har inte Västervik.
I Varberg finns en entreprenörsanda sedan lång tid tillbaka. I Västervik härskar bruksandan, som håller tillbaka nyföretagandet.
1973 var Varberg och Västervik lika stora. Sedan dess har Varberg bara växt och Västervik gått bakåt. Varför blev det så? Det har Erika Jörgensen, doktorand i Lund, undersökt. Nu är hennes doktorsavhandling klar, med titeln Hållbar utveckling, samhällsstruktur och kommunal identitet.
"För att minska kommunens utsatthet måste man både arbeta med att försöka bredda arbetsmarknaden och med att skapa en sammanhållen kommun" skriver hon.
Mycket handlar om bruksandan och bristen på entreprenörsanda i Västervik. Hon konstaterar till exempel att "i Västervik saknas den typ av företagsanda som exempelvis finns i Oskarshamn och Vimmerby" vilket de intervjuade kommuninvånarna påtalar.
Avsaknaden av jobb i intilliggande kommuner på pendelavstånd är en annan viktig faktor. Grannkommunernas arbetsmarknad har inte heller varit så positiv. Pendling försvåras av bristande kommunikationer.
Varberg har sedan länge ett varierat och småskaligt näringsliv. För 20-25 år sedan upplevde Varberg en kris med flera nedläggningar. Då satsades på att bygga ut kommunikationerna, både motorvägen utmed kusten och järnvägen. Det skapade en möjlighet att vända sig utåt i stället för att sluta sig inåt.
Man lyckades få igång nya småindustrier och några nya större etableringar, delvis tack vare flera eldsjälar, det vill säga "handlingskraftiga lokala aktörer". Några stora nya industrier ersatte inte de som lades ner utan tjänste- och servicesektorn växte i stället.
I Västervik har jobben som försvunnit från industrin under årens lopp inte ersatts i lika hög grad i nya branscher.
I Västervik har vi också en allt mer åldrande befolkning jämfört med Varberg. I dag finns tecken på att Västervik har en ökad inflyttning av nyblivna pensionärer, fyrtiotalister som är pigga och har pengar att spendera. Att locka hit dem är också en medveten strategi i kommunen.
På sikt tror inte Erika Jörgensen att detta är en så bra lösning. Att få alltfler äldre jämfört med de unga kan skapa splittring, om samhället alltmer anpassas till äldres behov. Dessutom sker ingen återväxt av barn i de äldre grupperna.
Hon har studerat den lokala identitetens betydelse för en bygds utveckling: "Upplever kommuninvånarna en stark lokal identitet har kommunen goda förutsättningar att utvecklas positivt. Känslan av tillhörighet och gemenskap är grundläggande faktorer som ingår i den lokala identiteten" skriver hon och hänvisar till flera samhällsforskare före henne.
Men om den lokala identiteten är både stark och bygger på ett beroende av stora strukturer kan den vara förlamande. Till exempel på bruksorter eller andra orter med en lokal dominerande arbetsgivare. Som i Västervik. Försvinner den här tryggheten är det svårt att börja om.
Men hon konstaterar också att känslan för den lokala identiteten kan utvecklas och skapas genom kommunala åtgärder. Till exempel genom att stödja en förnyelse och vidareutveckling av näringslivet.
Hon ser det som angeläget att försöka arbeta bort vår negativa självbild, som stärks av att Västervik ligger avlägset och isolerat. Vid intervjuerna med inflyttade i Västervik kommer det fram att folk som kommer utifrån ofta har en positivare bild av kommunen än vad vi själva som bor här har.
En av de inflyttade säger att "Västerviksborna inte värderar allt som kommunen har att erbjuda", en åsikt som också delas av de intervjuade kommunala tjänstemännen.
Den negativa synen får lätt en självuppfyllande effekt. Därför behöver vi vidareutveckla de positiva faktorer som finns men också försöka hitta fler sådana.
Så jobbar vi med nyheter