Skavdö Àr numera en förlÀngning av SkÀlö och förbinds med en smal naturlig landtunga. Skavdö Àr en hög ö, framför allt i norra delen med Kattskalleklint som strÀcker sig 44 meter över havet. Djupesund skiljer i nordost Skavdö frÄn Hamnö. Sunden Àr spikrakt, som skuren med kniv.
Allt tyder pÄ att Skavdö under förhistorisk tid varit vÀlbesökt. Det vittnar flera stensÀttningar om. Sannolikt befann sig Skavdö under brons- och delar av jÀrnÄldern alldeles i utkanten av ett vÀl befolkat och utvecklat samhÀlle med rika fiskevatten och utbredd handel.
Ăn nĂ€mns första gĂ„ngen i jordeboken frĂ„n 1543 som "Skawata" och kallades lĂ„ngt in pĂ„ 1900-talet för "Skavetö". 1650 hamnar Skavdö under Misterhult och senare under 1700-talet överförs ön till Helgerum.
NĂ„gra medeltida lĂ€mningar finns inte pĂ„ ön. Ăldsta bosĂ€ttningen nĂ€mns i jordeboken 1543 dĂ„ ön redovisas som ett kronohemman under Virums gĂ„rd.
Skavdö Ă€r Ă€nnu 1789 ett odelat hemman och kom aldrig att skiftas. Ăgarstrukturen Ă€r fortfarande densamma. Avstyckningen för torpen, nĂ„gra sommarstugor och Getholmen har tillkommit, men de Ă€r frimĂ€rkssmĂ„ i den stora kartbilden.
(KÀlla: Kalmar lÀns museum/lÀnsstyrelsen)