Västerviks sopbilar undviker trånga passager och backning

- I Västervik har vi just fått bort det sista farliga området - radhusen på Djurgården - men även kvarteret Nätet är problematiskt för oss ur arbetsmiljösynpunkt.
Det säger Västerviks renhållningschef Sven-Olof Fransson. Han berättar att Västerviks sopåkare numera undviker att köra in med sina stora fordon på alltför trånga platser.
- Dessutom arbetar vi hårt för att få bort all backning. Det är främst då olyckorna kan inträffa. Detta trots att vi har "elektroniska backspeglar", det vill säga en tv-kamera baktill på sopbilen och en bildskärm inne i förarhytten.

- En överenskommelse har gjorts mellan Svenska Renhållningsverksföreningen, RVF, och Åkeriförbundet om att i möjligaste mån undvika backning.
Vid det stora radhusområdet på Djurgården körde man i många år runt med sopbilar, de var ända nere vid Gamlebyviken och vände.
- Det var hopplöst ibland att ta sig uppför backen. Förarna fick ta rejäl fart ända nerifrån för att lyckas, vilket gjorde att sopkörningen där blev livsfarlig om något barn hade kommit utfarande från någon av de små sidogränderna.
Till slut anlitade kommunen Riksbyggen som hade en fyrhjulig traktor att sköta sophämtningen.

Denna specialservice ansågs dock för dyr och drogs in. Den 1 februari 2005 kom Västerviks kommuns renhållningsverk överens med Djurgårdens radhusägare om att ställa stora sopcontainrar på parkeringen uppe vid S:ta Gertruds väg.
- De tjänar pengar på att bära med sig soppåsen upp till parkeringen. Återvinningen blir också effektiv i och med att det finns sex olika kärl, för sopor, tidningar, kartongförpackningar, glas, metall samt hårdplast, säger Sven-Olof Fransson.

I dag är det i kvarteret Nätet, längs Norra vägen, som renhållningsverket skulle vilja ha en del förändringar gjorda. Där finns nära 150 småhus.
- Förbi husen intill matarvägarna Aborr-, Mört-, Ål- och Gäddgränd samt Laxgatan är det i många fall väldigt smalt. Där kör vi inte in, utan tvingas gå till fots och dra kärrorna. Ur arbetsmiljösynpunkt är detta inte bra eftersom det leder till kroppsliga förslitningar.
- Vi har, utan att få gehör, jobbat länge för att de boende i Nätet ska acceptera att lägga sina sopor i större, gemensamma kärl längst ut vid respektive matargata, säger Sven-Olof Fransson.

- Då finge vi även en bra materialåtervinning. Dessutom skulle många husägare i Nätet tjäna upp till en tusenlapp per år mot att ha kvar eget sopkärl precis utanför huset. I alla fall de som bor längst bort, mitt emellan två matargator, eftersom man får betala per meter vi måste dra soporna.
- Egentligen är det ju inte besvärligare att bära med sig sopkassen en bit ut än det är att bära hem matkassar från affären. Tomma mjölkförpackningar är ju lättare än fulla, säger renhållningsarbetaren Per-Olof Jillebrant.

Västerviks sopbilar undviker trånga passager och backning

Renhållningsverk över hela landet agerar i dag kraftfullt för att slippa tvingas köra sopbilar inne på trånga och därmed trafikfarliga radhusområden.