Som det Liverpoolfan han är såg Tomas Wilke fram emot att, för första gången någonsin, få se sitt favoritlag vinna Premier League och lyfta segerpokalen.
– Efter pensionen åker jag dit flera gånger per år för att se Liverpool spela. Jag hade bokat in mig på sista hemmamatchen långt i förväg och hoppats på att de skulle vinna ligan.
Firandet började redan på fredagen och Tomas Wilke beskriver en "helt galen" feststämning i Liverpool, med full fart både i och utanför stadion, och ute på stan.
– Man räknar med att det var en och en halv miljon människor ute på gatorna, i en stad med bara en halv miljon invånare. Det var fullt överallt, och försökte man äta var det kö 30-40 meter ut i gatan på varenda restaurang, berättar han.
På söndagen fick Tomas se sitt älskade Liverpool spela sin sista hemmamatch och lyfta segerbucklan. Dagen därpå, på måndagen, färdades laget genom stadens gator för att fira med alla de hundratusentals supportrar som samlats för att hylla sina fotbollshjältar.
Tomas Wilke var en av alla dessa, och då han känner till stan ganska väl följde han paraden från två ställen där han visste var han skulle kunna komma nära spelarbussen.
– Det var eufori, ett rött hav av människor som sjöng olika hyllningssånger nonstop. Trots att det regnade var stämningen bara positiv.
När bussen med spelarna passerat en av hans utsiktsplatser bestämde sig Tomas Wilke för att bege sig tillbaka till sitt hotell för att byta sina regnvåta kläder till nya.
– När jag lämnade den stora gatan och gick upp på den som leder till mitt hotell kom fyra poliser springande i full fart. Men jag tänkte inte att det var så konstigt. Vad som helst kunde ju ha hänt med så mycket folk på gatorna.
Tomas såg även ambulanser och polisbilar på gatan, men tänkte att de kanske parkerat där för att ha beredskap. Han såg också en person liggandes på trottoaren, som blev omhändertagen av poliser och sjukvårdspersonal. Inte ens då slogs han av tanken på att det kunde ha hänt något allvarligt.
– Jag tänkte mer att det inte är konstigt om någon ramlar ihop i det här stöket.
Först när Tomas kom in på sitt hotell började det plinga i hans telefon, och han fick via oroliga sms från vänner och familj i Sverige reda på att det hade skett en olycka.
Det var dock inget som höll fansen borta från firandet.
– För oss som visste vad som hade hänt la det förstås sordin på stämningen, men de flesta var fortfarande glada och firade. På måndagskvällen märktes inte så mycket av vad som hade hänt. Men på tisdagen var det en låg stämning över stan.
Hur känner du själv kring att ha varit så nära händelsen?
– När jag passerade hade det ju redan hänt. Jag tänkte aldrig på mig själv i situationen, det var det mer familj och kompisar som gjorde.
Efter att ha landat hemma i Sverige, både fysiskt och mentalt, är känslorna blandade för Tomas. Å ena sidan ser han tillbaka på några fantastiska och glädjefyllda dagar, å andra sidan på en stad i sorg och melankoli efter påkörningen, där 27 personer skadades så illa att de fick föras till sjukhus.
Händelsen har ändå inte avskräckt honom från framtida resor till stora fotbollsfester.
– Det är ju omöjligt att förutse att något sådant här skulle kunna inträffa, säger han.