En fredag i november 2010 stoppades de båda Västerviksmännen på den svenska sidan av Öresundsbron. Klockan var tre på morgonen. Tulltjänstemännen hittade tusentals liter alkohol av alla möjliga slag i männens fullastade skåpbil.
Tulltjänstemännen köpte inte männens förklaring att alkoholen skulle gå åt för eget bruk. Männen berättade att de skulle ha varsin stor fest. En av dem skulle ha alkoholen till sitt 60-årskalas ett drygt år senare, berättade det.
Tillslaget var enligt tulltjänstemännen ett av de största i sitt slag i Malmö det året.
När männen väl hamnade i rätten på onsdagen fortsatte de att neka till anklagelserna om smuggling. En av männen sa att alkoholen var till för ett 60-årskalas samt till andra tillställningar under exempelvis jul- och nyårshelgerna. Den andra mannen gav samma förklaring.
Åklagaren hade svårt att släppa den stora mängden alkohol som tullen tagit i beslag. Även om männen skulle dela med sig alkohol borde det rimligtvis blivit en hel del över för eget bruk, tyckte åklagaren. Dessutom uppgav männen att de själva inte drack några särskilda mängder.
En annan faktor som förbryllade åklagarsidan var att en stor mängd av alkoholens bäst före-datum hade gått ut vid den tidpunkten 60-årsfesten var inplanerad till.
- Skulle du verkligen bjuda gästerna på för gammal alkohol på ditt eget 60-årskalas? undrade åklagaren.
- Jag stod inte och tittade på varenda burk i butiken. Eftersom jag vet att det finns öl och andra drycker som har betydligt längre hållbarhet så antog jag att även den alkohol jag köpte skulle hålla längre, sa mannen.
Advokatsidan hade gjort sin hemläxa för att försvara männens nekande. De lämnade en faktura till domstolen som visade att 60-årskalaset ägt rum och bokats i långt i förväg. De hade även exempel på andra alkohollaster med jämförbar mängd som kontrollerats av tullen och släppts in i landet.
- Eftersom det inte finns någon gräns så antog jag att det var fritt fram. Allt verkar ju handla om hur sur tulltjänstemannen är som kontrollerar lasten, sa en av männen.