Verkligheten får styra, inte maximal ideologi på kortast tid
I dag svarar Västerviks kommunalråd Harald Hjalmarsson på Jerker Torngrens insändare som publicerades i VT den 6 augusti.
Harald Hjalmarsson (M) ger i dag ett svar till Jerker Torngren.Arkivbild: Ellen Kindstrand
Foto: Ellen Kindstrand
vågar för mycket när vi öppnar för andra verksamhetsformer, tycker Torngren i stället att vi vågar för lite. Varför gör vi då inte mer? Min bedömning är att en lyckosam förändring i stor skala är svår att genomföra utan en verkligt bred politisk majoritet. Anledningen? Vid en stor förändring behövs snabbt nya företag och/eller en expansion hos befintliga för att ersätta kommunens egna produktion. Nya och växande företag är i normalfallet inget problem i en marknadsekonomi. Vad som dock gör en omfattande kommunal förändring lite speciell är att kommunen då i många fall riskerar att bli företagets enda kund, eller klart dominerande kund. Ett så stort beroende av en enda kund är ovanligt och alltid riskfyllt. Det blir särskilt riskfyllt när det
inte finns bred politisk
majoritet bakom förändringen. Entreprenören
löper ju risken att hela den marknad som man förväntas satsa på försvinner med ett penndrag under nästa mandatperiod. Denna genuina osäkerhet innebär att vissa försiktiga företag kanske inte alls medverkar. Andra kommer att ställa upp, men kanske balansera risken genom att satsa mindre i form av anställningar och utbildning än vad som behövs för att medborgarna ska bli nöjda med servicen. Här i ligger dilemmat. Stabilitet över en längre period behövs för att seriösa företagare ska våga satsa långsiktigt. Stabilitet fås bäst genom en bred politisk enighet i kommunen. Utan stabilitet riskerar en omfattande och snabb förändring att hamna i vanrykte. Frågan om på effektivitet relativt ideologi är dock
inte unikt svenskt. När
Kinas nya ledare Deng Xiaoping 1979 tonade ner de ideologiska konflikter som under tidigare
decennier kostat miljoner
kineser livet sa han att "det spelar ingen roll om katten är svart eller vitt, så länge den fångar möss". Det blev startskottet för en lyckosam ekonomisk omvandling av Kina. Trettio år senare kämpar svensk
socialdemokrati fort-
farande med att försöka komma till samma insikt när det gäller vem som ska utföra offentligt finansierade tjänster. Så länge de inte har gjort det, och Kronståhls senaste inlägg är ett utmärkt exempel på de mentala blockeringar som ännu existerar, så tror jag att det är bättre att vi i majoriteten går fram med myrsteg än Alexandershugg. Kommunen har köpt fastigheten Idö 4:1 av Sjöfartsverket för 3,2 miljoner. Hittills har vi sedan slutet av 1990-
talet arrenderat Idö av Sjöfartsverket/Lotsstyrelsen och sedan i vår tur arrenderat ut fastigheten till de olika entreprenörer som framgångsrikt utvecklat Idö till det det är i dag. På samma sätt är det med fastighetsköpet. Vi har sålt den vidare till vår under-
arrendator för 3, 2 miljoner. Kommunens nettoinvestering är alltså 0 kronor. Affären är en logisk följd av kommunens ursprungliga beslut att stödja
utvecklingen av Idö genom att arrendera fastigheten. Köp och försäljning sker just nu därför att Sjöfartsverket inte längre vill fortsätta att arrendera ut. Att utveckla besöksnäringen är en viktig del i kommunens strategi. Skärgården spelar en nyckelroll och rent praktiskt innebär strategin att vi bland annat vill stödja framväxten av knutpunkter/destinationer i skärgården. Idö är en, Hasselö och Loftahammar två andra.
Debatt
Harald Hjalmarsson (M) är kommunalråd.
Så jobbar vi med nyheter