Veronica känner sig diskriminerad
"Jag vill inte ligga till last. Jag vill bara göra det jag kan av mitt liv".
- Jag känner mig diskriminerad och som att kommunen inte tycker jag är värd något, säger hon besviket.
I våras tog Veronica Eriksson studenten efter fyra år vid riksgymnasiet för handikappade i Skärholmen. Inspirerad vill hon fortsätta förkovra sin kunskaper.
Men kommunen har avslagit hennes begäran om bland annat kurator, sjukgymnast, psykolog och bassängträning på den nya skolan utanför Kristianstad.
Både Veronica Eriksson och hennes mamma Boel Runeson anser att kommunen i och med beslutet bryter mot Lagen om stöd och service.
- Västerviks kommun vill bara spara pengar på något jag har laglig rätt till, säger Veronica Eriksson bestämt.
Inte heller landstinget vill betala för det stöd Veronica Eriksson behöver.
beskedet från kommunen kom i brevlådan för drygt två veckor sedan. Bara en månad innan kursen börjar.
- Jag blev jättebesviken. Och arg, konstaterar Veronica Eriksson.
Därefter har det varit många byråkratiska samtal mellan Boel Runeson och kommunen. På sin sida har hon också skolan som även den varit i kontakt med Västerviks kommun.
Hittills har det varit utan resultat.
- Någon tanke på att ge upp har vi inte. Jag vet att vi har rätt, säger Boel Runeson.
Av kommunen har hon fått beskedet att beslutet kan överklagas.
- Men det kan ta flera månader innan länsrätten tar upp det, fortsätter Boel Runeson.
KOMMUNENS BESLUT till trots tänker Veronica Eriksson ändå börja på folkhögskolan.
Hon är medveten om att det kan bli tufft.
- Men viktigast för mig är att få börja där och visa vad jag vill och kan, säger hon bestämt.
något alternativ att erbjuda Veronika i stället för att studera ska kommunen inte ha lämnat.
- Vi har bara fått ett besked. Ingen lösning eller alternativ har presenterats, säger Boel Runeson.
I praktiken skulle alternativet för Veronica Eriksson vara att gå sysslolös i Gamleby.
- Att inte göra något skulle vara fruktansvärt och ostimulerande. Så det alternativet är inget alternativ egentligen, säger Veronica Eriksson bestämt.
Hon påpekar också att hon trodde att kommunen skulle värdesätta hennes kamp och ge det nödvändiga stödet.
- Jag skulle kunna ha kostat kommunen mycket mer. Men jag vill inte ligga till last. Jag vill bara göra det jag kan av mitt liv , säger Veronica Eriksson.
Så jobbar vi med nyheter