"Vi är trötta på att missuppfattas"

De får ett par timmar på sig att bevisa för mig att de inte är spioner.

Det börjar sådär. Från aktern på den 66 fot långa båten tittar en torpedliknande grej mig rakt i ögonen. Ombord håller jag på att trampa på något som ser ut som en mina.

- Det är inte så farligt som det ser ut, säger Lundgren och ler.

En "sido sökande sonar" heter det på svenska, men det låter larvigt tycker Lundgren och pratar hellre om "Side scan sonar". Det ser ut som en torped, men istället för att spränga saker i luften tar den bilder av havsbotten. Även "minan" visar sig ha ett betydligt mindre dramatiskt användningsområde. Det är en fjärrstyrd robot med uppgift att filma och dokumentera.

- Roboten går in där vi inte kan eller vågar, förklarar Lundgren.

- Och det är inte så att vi sysslar med skattletning som vissa verkar tro. Det är en missuppfattning. Det ligger så långt ifrån det vi gör så det finns inte. Vi vill dokumentera, skydda och bevara. Vi är trötta på att bli uppfattade som skattletare, tillägger Skogh innan jag hinner fråga om ryktet om att de skulle vara skattletare.

Lundgren har dykt och studerat sänkta amerikanska krigsfartyg runt Salomonöarna och utvärderat vrakens potentiella miljöhot.

- Om dessa skulle springa läck och läcka ut all olja på en gång skulle söderhavsidyllen snart förvandlas till en katastrofzon.

Lundgren har också arbetat för legendariske skattletaren Mel Fischer som i sin livslånga strävan tillslut fann guld i ett vrak utanför Key West i Florida.

- Vi får ibland höra att "har ni hittat någon skatt?". Vi är totalt ointresserade av det. För det första finns det inga skatter i vattnen runt Sverige. För det andra finns det massor med bra lagar som skyddar våra kulturvärden. Det är något som vi stödjer. Vi bedriver en ytterst seriös verksamhet med stora belopp investerade. Vi sysslar inte med fantasier utan med något verkligt. Intresset är att rädda vår utsatta och känsliga östersjömiljö. Vi letar efter vrak eller andra potentiella miljöhot och dokumenterar dem.

Just nu letar, Ocean Recycling som Västervikskillarnas företag heter, efter tre containrar som det finländska fartyget Linda tappat i vattnet mellan Gotland och Öland.

En av containrarna innehåller miljöfarligt desinfektionsmedel. De letar även efter vrak som kan läcka ut olja. Företaget skapar även mycket detaljrika och positionsexakta kartor över havsbotten.

- Nästan all konstruktion i nära havsmiljö behöver våra tjänster. Vi tar uppdrag för kommuner och regioner som vill bygga hamnar och pirar, för företag som drar ledningar under vatten.

Idag har företaget fyra anställda. Ett liknande företag som var i Ocean Recyclings storlek för sex år sedan har i dag 250 anställda och 300 miljoner i omsättning.

Sverige ligger tio år efter resten av världen när det kommer till att upptäcka och dokumentera potentiella miljöhot på botten menar Lundgren. Västerviksföretaget har därför fullt upp och är uppbokat till oktober med jobb. Det finns 7 000 vrak runt Sveriges kust. Ett hundratal anses vara potentiella miljöhot.

- Vi har mycket att göra. Men det är inte adrenalin hela tiden som folk tror. Ni skulle nog tycka det var tråkigt att ligga och titta på botten här. Vi ligger ute 15 timmar om dagen och då är det spännande endast tidvis. Vi sitter och studerar bottenformationer och följer trålspår mest hela dagarna. Vi hittar många vrak, men de flesta är av modernare typ, lite mer som bilar på skroten och inte några kulturskatter. Om vi lyckas spåra miljöfarligt avfall och på så sätt kan förebygga problem, då är det däremot guld värt.