Klockan var strax innan halv fyra på eftermiddagen. Martin Ringlander och hans kollegor höll precis på att göra klart det sista inför arbetspassets slut.
- Först fattade jag inte vad det var som hade hänt. Det pågår en massa byggarbeten häromkring så jag trodde att det var någon som tappat en container i marken först, säger Ringlander.
Men det var betydligt värre än så. Området kring regeringskvarteren vid Grubbegata låg i spillror. Bomben hade startat brandhärdar i hela byggnaden, rökpelare steg mot himlen. På marken låg döda och skadade. Tryckvågorna från laddningen hade krossat fönster flera kvarter bort.
- Vi hörde på radion att det troligen handlade om en explosion, sedan hörde vi sirener tjuta över hela city. Vi gick upp på taket på vår byggnad och då såg vi en rökpelare som steg från bombplatsen, fortsätter Ringlander.
Ringlander och hans kollegor bestämde sig för att stanna på kontoret och följa nyhetssändningarna.
- Det kändes väldigt obehagligt, vi befann oss i terrorns nålsöga.
Det här var en dag då Oslobor vanligtvis skulle flanera på staden, kanske gå på "after work" eller eftermiddagsshoppa. Det blir alltid mycket folk i Oslo på fredagseftermiddagarna, berättar Ringlander. Men efter smällen var staden i fullständig affekt.
- Jag har aldrig varit med om att stämningen tvärdör på det sättet. Strax innan smällen var alla på gott humör, det var fredag och vi pratade om vad vi skulle göra. Direkt efter smällen var hela Oslo i chock.
Efter en stund gick Martin Ringlander och ett par av hans kollegor hem till hans lägenhet i centrala Oslo. På vägen dit möttes de av ett Oslo de aldrig sett tidigare.
- Folk sprang omkring och nästan alla hade mobiltelefonerna till örat, folk ringde hem till sina nära och kära. Ambulanser och polisbilar kom körandes i skytteltrafik. Det kändes som att vi hade hamnat i en krigszon.
Dagen efter, på lördagen, hade Martin hunnit kontakta alla han känner i Oslo. Ingen av dem hade mist livet och ingen var allvarligt skadad.
- Det var en lättnad. Samtidigt tänker man på alla som mist sina kära, det är helt fruktansvärt. Det finns inga ord ...
Stämningen i Oslo på lördagen beskrivs som kuslig.
Knappt några människor var ute på stadens gator och torg.
Flaggorna vajade i vinden på halv stång.
Martin Ringlander säger att han inte tänker lämna Oslo. Det här är mitt hem, säger han. Han tänker inte låta någon skrämma bort honom.
- Jag tror att det är viktigt att vi samlas och försöker vara starka. Visst är vi rädda, men samtidigt kan vi inte förändra våra liv på grund av sådana här händelser.
- Oslo är mitt hem och även om det blir svårt till en början kommer jag försöka leva mitt liv som vanligt.