Största delen ligger i Oskarshamns kommun, men en liten del tillhör Västerviks kommun. Därför har Mörtfors på många sätt gått sin egen väg, utan kommunalt vatten och avlopp.
– Vi har egen brunn, det är ett magiskt hål som inte sinar. Vi har eget vattenverk och avloppsrening. Fibern drog vi ut själva, berättar Axel Karlsson, ordförande i Mörtfors samhällsförening.
Han tar en paus från jobbet med att få till rännan för lördagens ankrace från kvarndammen nedför Marströmmen. Det fixas och snyggas till inför årets stora händelse, Mörtforsdagen.
– Vi hoppas det kommer tusen personer. Det brukar vara ungefär 500 bilar, säger han.
Axel är uppväxt här, flyttade tillbaka till landsbygden efter gymnasiet och bor nu i föräldrahemmet.
– Det här är hemma. Lugnt och harmoniskt. Vi vill att byn ska leva, säger han.
Mörtforsdagen är när de bofasta (ett 70-tal) träffar hemvändare och andra som är intresserade av byn vid sidan av E22:an.
Då blir det ankrace i Marströmmen, båtturer med träbåten Aron ut på Maren, marknadsstånd utmed vägen och vildsvinsgrillning på Basarkullen.
Nu fejas det inför den stora dagen. Per Frisk går med röjsågen i åkanten och det städas i grillstugan. Ska det hända något är det upp till de ideella arbetsinsatserna.
– Det finns ett engagemang här och några nyinflyttade barnfamiljer. Husen säljs snabbt och till dubbla priser mot på andra orter, berättar Erik Ciardi, styrelseman i sanhällsföreningen.
Macken och ICA-butiken har försvunnit. Bussen kommer hit vissa turer, men den övriga samhällsservicen måste byborna hitta på annat håll.
För många är Mörtfors en idyll med sin grönska kring ån med näckrosor och vass. Här möts vandringslederna Ostkustleden och Tjustleden. Den gamla kvarnen vid dammen är ett populärt bildmotiv för många besökare.
Det många saknar och frågar efter är det nedstängda pensionatet från 1914, där det hållits många bröllop och fester. Nu slukar klätterväxterna alltmer av husväggarna och tiden tär på träbyggnaden som tidigare var byns stolthet.
– Nu är det sorgebarnet i här. Det är inte roligt att se. Jättesynd att det får stå så här. Vi ger inte upp hoppet om att det ska öppnas igen, säger Axel Karlsson.
Kvar finns historierna om gåtfulla gäster och spöken på "Panget".
– Ähh, jag tror inte på spöken. Nu fokuserar vi på nya generationen och inte på dem som levde för hundra år sedan, säger Erik Ciardi om spökerierna.