Vildsvinsjakt en del av vardagen
- De är guld värda som räddar det här. Anders Magnusson är mjölkbonde och driver Marsgölehults gård utanför Västervik tillsammans med sin bror. Tack vare de frivilliga i jaktlaget är vildsvinen under kontroll, men han undrar vad som händer när de inte orkar mer.
Tidskrävande. Anders Magnusson i Marsgölehult jagar gärna, men det kan ta både två och tre nätter innan jägaren får korn på ett svin.
Foto:
- Vi visste knappt vad det var för något, säger Anders.
Senare samma år sköts det första svinet i trakten, och sedan dess har det blivit fler för varje år. Förra säsongen var antalet närmare tvåhundra.
- Det var motigt i början innan man lärde sig hantera dem, säger Anders Magnusson. De har en otrolig hörsel och syn och känner vittringen från en människa tidigt. När man jagar måste man sitta högt så att människovittringen försvinner.
Med hundratalet kor på gården måste han vara försiktig så att inte kornas foder smittas av jordbakterier och annat som vildsvinen bökar upp i jakten på maskar och larver. Hittas sporer i mjölken går han miste om det tillägg han annars får för att mjölken är ren.
- Jo visst oroar man sig, det gäller att se upp hela tiden, säger Anders som fått flera utmärkelser just för att mjölken från gården håller så hög kvalitet. Finns det sporer i mjölken blir den till exempel omöjlig att ysta.
Anders Magnusson och folket i gårdarna runtomkring har provat många olika tekniker för att hålla svinen borta. Tillsammans har de bildat ett jaktlag på ungefär sju personer som turas om att hålla koll på ägorna. Vid något tillfälle har de samlat ihop ett gäng med hundar och jagat dagtid, men det har inte varit speciellt framgångsrikt.
- Svinen är skygga och kommer fram på natten så det är bättre att passa på när de rör sig.
Jaktlaget har också byggt foderplatser, inte för att utfodra svinen men för att locka dem dit istället för till åkrarna. Majs, spannmål och gammalt bröd är populärt.
- Har man problem med vildsvin är det en fördel att ha bra kontakt med en bagare, konstaterar Anders torrt.
Anders har svårt att avgöra hur mycket tid han lägger ned på att hålla svinen borta; det har helt enkelt blivit en del av vardagen.
- Jag tvingas ju lägga om och plöja upp vallarna tidigare än man tänkt sig, konstaterar han.
Senast det hände var i lördagskväll, när han upptäckte några som gick och mumsade bland det mognande spannmålet på en av hans åkrar. Egentligen hade han tänkt att skörda först i mitten av augusti, men det blev det ändring på.
- Annars hinner grisarna före skördetröskorna, säger han.
Anders Magnusson är övertygad om att vildsvinen är här för att stanna. Även om stammen skulle minska växer den snabbt igen om jakten avtar. Några bidrag eller ersättning för förstörd skörd och förlorad inkomst finns inte att få, men Anders tycker inte heller att det ska behövas.
- Det är en öppen marknad och där får man klara sig själv och med hjälp av varandra. Antingen lägger man sig ner och ger upp eller så försöker man. Han tittar bort mot den rödmålade ladan där korna gör sig påminda.
- Man får följa med naturen på gott och ont, säger han.
Så jobbar vi med nyheter