"Visfestivalen är årets höjdpunkt"

Maj heter sedan många år Schwarz i efternamn och då måste vi genast stilla nyfikenheten.
- Gun bodde då i Västervik och när jag var på besök 1978 så gick vi på Visfestival. Det var första gången jag såg Hansi och då stod han på scenen.
Senare på kvällen bjöd Hansi upp till dans på restaurang Hörnan och för att göra en lång historia kort så är det nu på den vägen.

Maj och Gun kommer ursprungligen från Vimmerby kommun. Gun flyttade 1971 till Västervik för att gå på möbelsnickarskola och avlade även gesällprov. Sedan har hon jobbat i väldigt många år på Sveriges Television.
- Nu är det dock fackligt arbete på heltid, säger Gun.
Gun hade under tiden i Västervik kontakt med folk som arbetade med Visfestivalen och så hampade det sig så att från 1981 så jobbar både hon och Maj med festivalen varje sommar.
- Det har blivit något som man inte kan vara utan, säger Maj. Visfestivalen har blivit en del av livet. Normalt är jag skolsköterska så jobbet här stör inget annat.
Många i personalen ser annars till att ha semester från ordinarie arbeten för att kunna få vara med på festivalen.
- Stämningen, säger Gun med eftertryck. Alla förberedelser och att få träffa alla som man nu jobbat ihop med i så många år. Det blir ju bara en kort tid varje sommar.
- Sen skall vi inte glömma publiken, fortsätter Gun. Även där är det många som återkommer år efter år och de känns som gamla kompisar. "Nu är vi här igen" är en väldigt vanlig kommentar.

Så säger båda att de även fortsättningsvis kommer att ställa upp varje sommar. Det låter bra men det har funnits farhågor om att Hansi skulle trappa ner och efter förra årets festival så sade Hansis kropp lite ifrån. En varningssignal att ta det lite lugnare.
- Jag har sagt till Hansi att han skall göra det han mår bra av, säger Maj. Och han mår bra av att hålla på med Visfestivalen. Samtidigt har jag sagt att han då måste trappa ner på något av alla andra verksamheter.
Med det kan vi förstå att det blir en Visfestival även nästa år och med samma gamla trogna personal.

- Det har blivit så att när festivalsveckan är slut så tar det bara någon dag efter att ha pustat ut förrän man börjar längta efter nästa år, säger Gun.

Så så måste förstås Maj Schwarz och Gun Karlsson liksom andra plocka fram något extra speciellt från festivalen.

- Fred Åkerström, säger Maj. Det går aldrig att glömma den trolska stämning som infann sig i ruinen när Fred var på scenen.
- Ett annat oförglömligt minne är från en kväll när det ösregnade men publiken satt kvar. Lill Lindfors, som är med även i år, kom tillbaka från scenen och storgrät. Av glädje. "Vilken publik det finns här".
Gun kommer gärna ihåg båtutflykterna på dagarna som arrangerades förr.
- I dag finns det inte utrymme för sådana utflykter. Men livet och stämningen kring festivalen uppväger det hela.