Visst är barnen vår framtid

Självklart inser både jag och de andra medlemmarna i majoriteten att kunskap är viktigt och vi är inte principiella motståndare till en god skola för våra unga - vi delar istället uppfattningen att barnen verkligen är vår framtid.En del av oron och upprördheten verkar bero på att ingen förväntade sig förändringar. Det är också riktigt som det påpekats, att det inför valet inte alls pratades om nedskärningar i skolan. Den självklara anledningen är att inga planer fanns. Att det ändå blivit aktuellt beror på att de nu tvingas fram av de överraskande stora löneökningarna i de centrala avtalen och deras oundvikliga effekt på kommunens budget.Det är klart att våra förslag verkar konstiga i VT-läsarnas ögon när Jan-Peter Brinkby visar på att skolan i vår kommun samtidigt, enligt statistik i tidningen Dagens Samhälle, får lägsta betyget, 1 av 4 möjliga. Då jämför tidningen andelen elever i årskurs 9 som klarat godkänt betyg i samtliga ämnen. Hur går då detta ihop med våra förslag? Det verkar ju självklart att det behövs fler lärare, inte färre.Förslagen i barn- och utbildningsnämnden (BUN) kommer att minska antalet lärare per 100 elever i grundskolan från 9,0 till 8,5, och i gymnasieskolan från 9,1 till 8,6. I förskolan räknar man annorlunda, här ökar istället antalet barn per årsarbetare från 4,7 till 5,0. Enligt statistik från SCB/Skolverket kommer Västervik, även efter besluten, att fortfarande ha en högre personaltäthet i sina skolor än genomsnittet för både riket som helhet och jämförbara kommuner. Offentlig statistik visar således att våra elever har sämre betyg, trots att Västervik haft en högre lärartäthet. Hur ska vi tolka detta? Den enda rimliga tolkningen är att det inte enbart kan bero på hög lärartäthet, om skolan når resultat eller inte. Sökandet efter hur vi får en bra skola måste därför också omfatta andra faktorer än lärartäthet. Vi kan inte bara "köra på som vanligt" när antalet elever minskar. Som förtroendevalda är uppdraget att ta ansvar för helheten. Det innebär att vi inom budgeten måste ställa skolan mot andra angelägna kommunala tjänster. Antalet lärare är inte är oväsentlig och det finns helt säkert en nedre gräns för lärartätheten, där minskningar oundvikligen skadar. Med en fortsatt lärartäthet över snittet i landet är jag dock övertygad om att vi i Västervik inte nått den gränsen. Proffsiga lärare inspirerar eleverna till att utvecklas och det ökar lusten att lära, stod det i ett brev till mig, och det är bara att hålla med. Även om brevskrivaren var väldigt orolig för vad förändringarna skulle innebära, så tror jag som hon, att det säkert kan vara nyttigt att se över vad och hur de lärare och resurser som finns kan användas bättre. Trots besparingar så finns det faktiskt en del resurser - under ett läsår investerar kommunens skattebetalare över 2 miljoner kronor i varje gymnasieklass på 25 elever. Lärartätheten på 8,6 per 100 elever motsvarar 2,15 lärare per varje klass om 25 gymnasieelever.Gymnasielärarnas medellön (cirka 26000 kr/mån enligt SCB) ger en årskostnad per lärare på drygt 400000. Slarvigt räknat betalar vi således ungefär 1,2 miljoner per gymnasieklass till "annat" än lärarlöner. Jag välkomnar en fortsatt debatt med rektorer, skolledningar, elever och föräldrar om hur de här resurserna kan användas bättre eller annorlunda för att ge våra barn bättre kunskaper och högre betyg, och därmed också en bättre start i livet.

Visst är barnen vår framtid

Jag har tagit del av och förstår den genuina oro beträffande förändrat lärarantal som kommit till uttryck i olika VT-insändare och även i brev och kort direkt till mig.