Visstipendium till Christina Kjellsson
Du fantastiska vismakare och brinnande medmänniska!
Du som utvecklar och vidareför vistraditionen till kommande artistgenerationer och vässar deras pennor.
Din poesi är som balsam för själen. Dina sniderier infattas i guldram. Dina formuleringar är kostliga och välfunna. Du lånar all världens rytmer och målar din spännande melodik. I dina vardagsfunderingar blir IKEA till ett äventyrsland. Händelsedigra ögonblick och förspillda dagar, möten och uppbrott, enkelbädden kontra dubbelsängen. Carpe Diem!
Du säger att livet är en cirkus utan sensationer utom det vi faktiskt ser. Vi kommer gärna till din manege som vi går och står. Och njuter dig i fulla drag.
Det var en märkbart rörd Chrstina Kjellsson som skålade i champagne bakom scenen efter prisutdelningen.
- Yes, yes, yes! Jag tänkte när jag hörde motiveringen att jag undrar vilken lycklig människa den handlar om, så fin som den var, säger hon och skålar mot Hansi Schwarz med ett stort leende. Och stipendiet kom i rättan tid.
- Jag hade faktiskt börjat fundera på att sluta med de här dumheterna och bara undervisa men nu ska jag nog tänka om, säger hon.
Och pengarna hon vann ska gå till något så roligt som en bilbesiktning och kanske en ny dator. Och resten ska, hävdar hon, köpas jordgubbar för.
Sen hann hon inte prata mer.
- Jag måste krama mina musiker och ringa min kärbo, säger hon och ska rusa iväg.
Men innan hon får det förklarar hon vad en kärbo är.
- Det är när man är kära men inte bor tillsammans. Det funkat perfekt för oss i tio år nu, säger hon och ler glädjestrålande och försvinner iväg med ett champagneglas i ena handen och ett diplom i guldram i den andra.
Så jobbar vi med nyheter