Vita bandet riskerar att försvinna

Bordet är dukat. Lussekatter. Havrekakor. Kex och ost. Runt bordet sitter sex av medlemmarna i föreningen Vita bandet. Värdinnan och ordföranden i föreningen, Anita Andersson Nilsson, går laget runt och häller upp kaffe i nätta porslinskoppar. Dessa kvinnor har mycket gemensamt och föreningen binder dem samman. Vissa av dem har varit medlemmar sedan 60-talet. Men saker och ting förändras med tiden. Vita bandet är inte av samma storhet som den en gång var. Föreningarna runt om i landet har haft svårt att knyta till sig nya medlemmar och allt eftersom har de försvunnit. I takt med detta har dessutom de statliga bidragen inte varit i närheten så generösa som de var tidigare. Riksföreningen Vita bandet har upphört. Kvar lever endast ett fåtal föreningar. Västervik är en av dem, även om den snart också ser ut att lida mot sitt slut.Vita bandets organisation och hjälparbete ligger till grund för det moderna socialarbetet som numera finns i de kommunala förvaltningarna. Det är en gedigen historia. Och den börjar i 1800-talets Amerika. I flera städer gjorde kvinnorna uppror mot krogarna. En av kvinnorna var Frances Willard. En person som senare skulle visa sig vara av stor betydelse för hela Vita bandets framtid. - Några år senare höll kvinnor i en kongress i delstaten Ohio och där beslutade man att starta den kvinnliga nykterhetsrörelsen. Frances Willard valdes in till styrelsen, berättar Anita när alla serverats kaffe. 1883 bildades Vita bandets världsförening och det blev den första i världen med endast kvinnliga medlemmar. I Stockholm bildades den första svenska föreningen. Året var 1901. Sju år senare bildades en lokal förening i Västervik. Initiativtagaren till bildandet i Västervik var Ester Bergenström, berättar damerna runt bordet som minst sagt kan sin historia. Den första uppgiften för lokalföreningen blev att ge flickorna på Tändsticksfabriken lite vila och avkoppling. Semester var inget känt ord på folks läppar vid den här tiden. Föreningen hyrde en stuga i skärgården där de tog emot flickorna och gav dem mat, dryck, bad och friskt luft. Verksamheten ändrades senare till så kallade "husmorssemestrar" och pågick under flera år. Även en barn- och ungdomsförening bildades. På andra orter bildades även barnsköterskeutbildningar. - Jag var först aktiv i ungdomsföreningen, det var väldigt spännande. Man kände hela tiden att man gjorde nytta i samhället, samtidigt som man hade roligt också, berättar Elsy Jörbrink, som är vice sekreterare i föreningen. Man ordnade också resor till olika evenemang. Både inom Sverige och utanför gränserna. Det var så Astrid Lundkvist först kom i kontakt med verksamheten. - Jag insåg att föreningen stod för en god sak och bestämde mig för att själv bli medlem, säger hon och berömmer sedan Anitas havrekakor i nästa andetag. På 40-talet började kommunerna ta över det sociala ansvaret för medborgarna. Vita bandet riktade in sig på grundarbetet, att arbeta mot alkoholism och andra drogmissbruk. Vita bandet i Västervik består i dag av 39 medlemmar. Ann Marie Dahl är den som varit medlem längst. Hon varit föreningen trogen i 70 år. Lokalt har föreningen i dag fem fadderbarn som de skänker pengar till varje månad. De utförde hjälparbete efter tsunamikatastrofen. Lokalt skänker de pengar åt fler håll. Bland annat till LP-stiftelsen.