På havets botten
Det är en solig vårkväll. Ett 20-tal dykare från Linköpingstrakten plockar ihop utrustning på kajen på Idö. De har varit ute en heldag och dykt på två vrak - Bremsund och Luleå.
Joakim Jarsmo från Linköpings Dykcenter berättar om vad som attraherar dykare i tre olika vatten.
- Västkusten är bäst om man vill se djurliv, i Vättern dyker vi för det klara vattnet och de häftiga klippformationerna och på ostkusten är det vraken.
Den här dagen har sikten varit ovanligt bra i Östersjön. Tolv till fjorton meter bedömer två av dykarna, Johan Lindborg och Jonas Belfrage.
- I dag kunde man simma över Luleå och få en översikt av vraket. Det går inte dåliga dagar då det bara två-tre meters sikt, säger Jonas Belfrage.
Luleå var ett lastfartyg som var på väg till Tyskland med järnmalm när fartyget torpederades av en rysk ubåt 1942. Utöver skadorna från torpederingen har skrotbärgare gjort ytterligare åverkan på fartyget.
Det andra fartyget Bremsund gick under i hårt väder 1966.
Vad är tjusningen med att dyka på vrak?
- Är sikten bra och vraket är hyfsat orört får man en känsla av att tiden har stått still under vattnet, säger Jonas Belfrage.
Det kanske mest åtråvärda vraket är C F Liljevalchs. Det ligger på 70 meters djup. Dit är det långt ifrån alla dykare som vågar sig. Ett vanligt dykcertifikat gäller ner på 18 meters djup.
- Man ska vara en tekniskt duktig dykare om man ska dyka på Liljevalchs, säger Fredrik Falk, Västerviksbördig dykare. Han hör inte till dykarna som antagit utmaningen.
De av oss som håller oss ovan vattenytan kan möjligen tänka oss dykexpeditioner på film. Det man undrar är om man som dykare törs dyka in i ett vrak.
- Det beror på vraket, säger Jonas och Johan.
Som dykare försöker man bedöma hur stabilt vraket ser ut, och hur det ligger. Ger man sig in i vraket lägger man ut en lina som man kan följa när man ska ut.
- Man aktar sig för att röra något vid vraket av flera anledningar. Dels för att man kan skära sig, dels för att undvika att röra upp sediment, säger Johan Lindborg.
Sediment försämrar sikten, och det värsta som kan hända är att sikten blir så dålig att man tappar orienteringen.
Hur stor är risken för att syret i tuberna ska ta slut?
Syret i tuberna har två funktioner. Dels för andningen, dels reglerar man flytförmågan genom att släppa in luft i dräkten när man vill stiga upp. I princip är syretillgången inget problem. Det som sätter gränsen för hur länge än dykare kan vara nere under vatten är risken för dykarsjuka.
När man befinner sig under vatten börjar blodet binda kväve. Johan Lindborg liknar det vid när man kan se hur det blir större och större bubblor i en läskflaska som man skakat om.
De två viktigaste faktorerna för kvävemängden är tid och djup. Dyker man dubbelt så djupt kan man i princip bara vara i hälften så länge.
- Man ser till att ha ordentligt med syre med sig ner. Det ska finnas marginaler till exempel om man kommer ifrån varandra eller något annat händer, säger Jonas Belfrage.
Vad är tjusningen med att dyka?
När löpare och cyklister hittar sina kickar genom att få upp pulsen är det tvärtom med dykare. Trion VT pratar med på kajen pratar tvärtom om dykning som en absolut avkoppling. En van dykare lär sig att röra sig energisnålt för att inte slösa på syret.
- En av våra dykare tog med sig en pulsmätare under ett dyk. Pulsen var lägre när han var under vatten, än när han satt hemma i soffan, säger Fredrik Falk.
Han lägger till ytterligare en viktig faktor.
- Det är egentligen ganska kort tid som vi är under vattnet. Gemenskapen med fika, snack och förberedelserna runt omkring är viktiga de också.