Blankaholms Camping, havet.
Först bär VT-bilen av till Blankaholms camping där man kan doppa sig i Östersjön. Vattnet är 18 grader och doppet känns fräscht, men det kan bero på svalkan.
För att se vattnet tydligare tar vi ett stickprov. Havsvattnet i Blankaholm ser klart ut.
Vattnet är 18 grader, en uppiggande start på dagen.
Från land är det bra sikt ned i havsvattnet.
Inga spår av smuts syns på den nytvättade handduken efter att vi torkat av oss.
I Öbälen, sjön som ligger belägen mellan Blankaholm och Hjorted, är vattnet mjukare. Efter doppet kändes huden lenare än i Blankaholm. Simturen i det 23 grader varma vattnet var betydligt behagligare än det kalla havsvattnet.
Koltorpet, Öbälen.
Även här ser vattnet i koppen klart ut. Hittills är det inte någon märkbar skillnad på hav och sjö, utöver temperaturen förstås.
Tuva mäter temperaturen i Öbälen. Fortfarande frusen från Blankaholm välkomnas 23 grader varmt.
Handduken är blöt men fortsatt ren.
Bilen kör vidare mot Hjorten, Hjorted. På vattenytan flyter pollen och temperaturen mäter 24 grader.
– Det var superskönt, vattnet kändes rent och mjukt. Känslan när jag kom upp var att jag inte kommer behöva duscha när jag kommer hem, säger Anna.
Hennes fläta har blivit blöt från doppet. Hon förklarar att håret fortfarande luktar som schampo efter det till synes sunkigaste vattnet hittills. Vattnet kändes som det i Öbälen men såg mindre aptitligt ut.
Hjorteds badplats, Hjorten.
På Hjortens yta syns smuts.
24 grader, skönt!
Partiklar i vattenkoppen.
Handduken ser fortfarande bra ut!
I sjön Kogaren vid Hallingeberg blir VT:s reportrar synbart smutsiga för första gången.
– Jag var nästan inte sugen på att hoppa i, säger Tuva efter doppet.
Men även här var doppet härligt, något som kan bero på 23 grader varmt vatten och strålande sol i augusti. Vattnet är inte vackert men håret luktar fortfarande som schampo, så vi är nöjda.
Kogarens badplats är fylld av besökare som njuter av den sista sommarvärmen.
I Kogaren är vattnet grumligt och det är mycket pollen på ytan.
Kogaren bjuder på det partikeltätaste vattenprovet.
Kroppen är smutsigare efter doppet än vad den var innan.
Handduken är inte riktigt lika vit längre efter att ha sugit åt sig av Kogarens partiklar.
Poolen i Blackstad är ett välkommet inslag i badrundan. Här finns det en dusch och vattnet i poolen mäter 25 grader. Trots att poolen är välskött med kristallklart vatten känner vi oss inte renare efter doppet. Nu har håret slutat lukta som schampo och börjat lukta av klor.
– Poolen kändes inte som ett riktigt bad, säger Anna fundersamt när vi går tillbaka mot bilen.
Blackstads pool, ett vattenhål där både sjö- och havsskeptiker samlas.
Tuva kontrollerar temperaturen, 25 grader. Poolbotten syns tydligt i det 140 centimeter djupa vattnet.
Vi hänger upp våra handdukar på staketet vid poolen och hoppas på att de hinner torka till något på de minuter det tar oss att undersöka badvattnet. Anna är glad att det är soligt och varmt.
Vita-handdukstestet klarat utan anmärkning, som förävntat!
Kristallklart och klorerat.
När vi kommer till Breviksbadet i Västervik är vattnet 21 grader. Efter en andra simtur i havet kan vi konstatera att sjöarna har känts renare. Väl uppe på land har huden täckts av en klibbig hinna, kanske är det salt, kanske något annat.
Breviks badplats, dagens sista stopp.
Havsvattnet i gamlebyviken ser klart ut från land.
Till synes klart havsvatten vid Breviks badplats.
21 grader i vattnet.
Breviks badplats lämnade inga spår på handduken.
– Sex badplatser i kommunen på sex timmar. Man kan säga att vi är lite trötta, lite hungriga och kalla, men glada. Det är ju kul att bada, säger Anna och ler på vår väg tillbaka till VT:s kontor.
Alla badplatser var väldigt välskötta men Öbälen var dagens favorit. Ett hedersomnämnande får Hjorten då den hade finast strand och brygga. Av alla badplatser var Kogaren grumligast.
Anna gick in i badundersökningen med fördomen att havet är renare än sjöarna men häpnades av att sjöarna kändes så fräscha. Nu är hon omvänd till en sjöälskare.