- Jag sticker i början av oktober, säger den sege, 72-årige långseglaren när VT når honom på mobilen då han till fots är på väg till en affär fem kilometer bort på den lilla ön Porto Santo, cirka 40 km nordost om huvudön Madeira.
Yrvind har haft en jobbig, månadslång seglats från Kinsale på Irland. Efter att ha fått sova ut några dygn har han dock beslutat sig för att ändå inte avsluta sin resa och transportera hem båten med något fartyg.
- Jag skulle sakna ensamheten på havet för mycket. Därför seglar jag nu till Martinique i stället för Florida, med en delvis förbättrad båt. Rent statistiskt innehåller den etappen mest undanvind.
Sträckan Madeira-Martinique är mer än dubbelt så lång som seglatsen Irland-Madeira och Sven Yrvind tror att färden tar drygt två månader.
Hans hembyggda båt har visat sig ha två huvudsakliga problem:
- Masten står för långt fram, vilket gör den fallgirig. Min urstarka båt blev dessutom alldeles för tung. Fallgirigheten gör att hon har svårt att gå högt i vind. Roder och segel arbetar hela tiden mot varandra. Tyngden gör att hon tar vatten och vågor över sig hela tiden.
Sven Yrvind berättar att han större delen av de 30 dygnen till havs kämpade framåt på Biscaya. En natt vaknade han av mycket hårda vindar. I samma ögonblick han öppnade ruffluckan fick han in en stor våg.
- Jag var tvungen att få ned seglet men det hade fastnat i masttoppen. I beckmörker och grov havssjö lyckades jag till sist med fara för livet klättra upp i masttoppen och slita ned seglet, berättar Sven som samtidigt där ute på Biscaya bet av en tand vid roten.
Det var kondens i sovutrymmet nästan hela etappen.
- Först sista veckan blev det så mycket sol och värme att jag kunde ventilera ut fukten ur båten.
När Sven till sist siktade Porto Santo dog vinden helt. Till sjöss hade Sven tidigare klarat sig utan lanternor för att spara ström till sin radartransponder, som gör att hans båt syns på radarskärmarna.
- Strax utanför kusten, med all båttrafik, ville jag dock sätta upp även en LED-belysning i masttoppen, med vanliga ficklampsbatterier. Trots att lampan testats flera gånger före avseglingen fick jag den inte fungera.
Till sista bestämde sig Sven för att försöka "vicka" sin lilla båt in mot land, med en speciell åra.
- Jag var trött efter tio minuter och helt skinnflådd i handen efter en timme.
Trots detta fortsatte Sven att kämpa och efter tio timmar utan uppehåll kunde han äntligen förtöja, i mörkret intill en brasiliansk katamaran från Bahia.
- Jag var inne i en lugn hamn och äntligen i säkerhet. Jag var glad att vara i livet. Jag är i utmärkt form både fysiskt och psykiskt och hade inte ens träningsvärk dagen efter.
Att segla över Atlanten till Västindien redan i oktober tycker många är för tidigt, då orkansäsongen ännu inte är över. Normalt väntar man till en bit in i december.
- Jag chansar och sticker redan nu. Jag hoppas på mycket undanvind, säger Yrvind som hälsar till alla där hemma i Västervik.