Det enas Anna Bodjo och Nathalie Chavez om när de får frågan om något har förändrats sedan hösten 2017, då nätkampanjen #Metoo tog världen med storm.
Den här veckan är det exakt två år sedan de där orden spred sig som en löpeld i sociala medier, världen över.
I den vevan träffade vi fem kvinnor från Västervik som fick berätta om sina erfarenheter, och om varför de själva valt att haka på kampanjen. Nu har vi mött två av dem igen – Nathalie Chavez och Anna Bodjo – för att höra vad de tycker har hänt och/eller inte hänt under de två år som gått.
– Positivt är att fler kvinnor vågar berätta om sina upplevelser. Man pratar mer öppet om erfarenheter av sexism, trakasserier och övergrepp. Och kvinnor vågar i större utsträckning säga ifrån när de utsätts, säger Nathalie Chavez.
Anna Bodjo håller med.
– Jag tror att det beror på att man numera känner att man har stöd i ryggen, att man inte är ensam, säger hon.
Det finns starka krafter i samhället som verkar och arbetar för ökad jämställdhet, och de här krafterna har nog stärkts ytterligare och fått något av en boost sedan hösten 2017, resonerar Nathalie Chavez och Anna Bodjo.
– Samtidigt finns det ju politiska krafter som verkar i motsatt riktning, som till exempel är emot fri abort och som hånar genuspedagogik, säger Anna Bodjo.
Om de demokratiska eller de bakåtsträvande krafterna får överhanden kan bara framtiden utvisa. Orosmolnen är i alla fall många, menar hon.
Hon tar upp det svenska rättssystemet som ett sorgligt exempel i sammanhanget och frågar retoriskt: Hur många våldtäktsärenden blir ordentligt utredda?
(Endast fem av hundra anmälningar om våldtäkt leder till fällande dom enligt färska siffror från Brottsförebyggande rådet, reds anm).
Finns det några samhällsinsatser som känns extra angelägna i arbetet för att motverka sexism och övergrepp tycker ni? Något konkret som man kan göra?
– Rädda Barnens skolmaterial "Stopp! Min kropp" som kom för några år sedan är väldigt bra. Man bör jobba medvetet och aktivt med de här frågorna i skolan så att barnen får med sig detta som en självklarhet redan från start, var gränserna går och att man bemöter varandra med respekt.
– Jag tycker också att kommunen ska ställa tydliga krav på föreningar som arbetar med barn. Till exempel kan ett krav för att beviljas föreningsbidrag vara att barn- och ungdomsledarna har utbildats i jämställdhet, säger Anna Bodjo.
