Nu är det utställning i Västervik men han har även galleri i Malmö.
– Där finns en kundkrets som passar mitt måleri, säger Jan Wiberg.
I ateljén på Kvarngatan hänger tavlor i mängder av kulörer och berättelser. När han målar stänger han av alla tankar. Han är noga med att poängtera att det är upp till varje åskådare att bestämma vad hen vill se.
– Detaljerna spelar ingen roll, det är något annat man letar efter som man inte vet när man börjar. Om jag visste hur slutresultatet skulle vara vore det ointressant, säger Jan.
Han vill gärna att folk kommer in i ateljén när han målar.
– Jag har inga hemligheter, inget att dölja. Jag är införstådd med att jag ofta misslyckas. Det handlar inte om det utan om att jag ska hitta något jag blir överraskad av, blir jag inte det så målar jag över. Man vill att slumpen ska vara där.
I rummet intill hänger vackra tavlor på nallar, dockor och mer konkreta motiv i glada färger av frun Lillemor Bokström, också konstnär. Hon ställer ut samtidigt. Hennes konst sjunger en annan melodi och trollbinder fast på ett annat sätt, den är mer realistisk. Hon jobbar också med glas.
– När hon kom på att hon ville måla blev det motiv som fanns i hemmet. Mycket leksaker. Hon bestämmer motivet och det är då hon skapar. Hon målar helt annat än jag och det är väl tur det, säger Jan.
Påverkas din konst av mående?
– Antagligen så gör den det. Jag tänker inte när jag målar men efteråt kan jag fråga, varför tog jag den där färgen? Säger Jan Wiberg.
