Margareta Eriksdotter är anhörigkonsulent sedan januari 2008 och känner varmt för sin målgrupp.
– Det är många som kämpar på.
Hon berättar att 75 procent av all vård och omsorg i Sverige ges av anhöriga.
– De är guld värda. Det är viktigt att stötta dem.
Men hon önskar att de skulle höra av sig i ett tidigare skede, när det börjar kännas alltför tungt. Som det är nu, är det ofta kris, när de säger ifrån. Då orkar de inte en dag till.
Hur vet man när man borde säga till?
– Om man har det svårt med sömnen, och om man har väldigt lite egentid.
Då kan man boka in ett samtal med Margareta, som har tystnadsplikt och kan ge råd om hur man ska gå vidare.
– Jag tar inga beslut, utan är en medmänniska och ett bollplank, som kan hjälpa dem att säga ifrån och rädda den livskvalitet som finns kvar.
Att vårda en närstående som är sjuk, antingen det är en livskamrat, ett barn eller en förälder, kan vara både tungt och ensamt.
När det gäller personer över 65 år, har kommunen en kostnadsfri tjänst som heter avlösarservice, där anhörigvårdaren kan bli avlastad tio timmar per månad. Hur man vill använda den tiden, väljer man själv.
– Du behöver inte berätta vad du ska göra, säger Margareta.
Trygghetslarm, dagverksamhet, hemtjänst och växelvård är andra alternativ som kommunen kan hjälpa till med, efter beslut. Växelvård innebär att den som är sjuk bor växelvis hemma och växelvis på ett boende.
Förutom detta, finns det olika former av samtal. I Västervik finns en grupp för anhöriga till dem som har fått stroke. För tillfället finns det inga aktiva grupper för anhöriga till personer med psykisk ohälsa och föräldrar med barn som har adhd respektive autism, men Margareta hoppas att de ska komma igång med det i höst.
Den 3 februari startar en anhöriggrupp i Ankarsrum, efter önskemål från en ortsbo som vårdar en anhörig i hemmet.
– Jag tänker att jag kanske även kan nå anhöriga från exempelvis Totebo, Hjorted och Blackstad där, säger Margareta, som också funderat på att starta en grupp i Gamleby.
– Allt behöver inte vara i stan.
Om det inte går att få ihop en grupp, finns det alltid möjlighet att få enskilda stödsamtal, något som allt fler vill ha. Det kan vara en stor lättnad att bara få prata med någon om hur man har det, och inte behöva bära allt ensam.
– En anhörig sa till mig, att hon hade inte levt i dag utan de här samtalen, säger Margareta.