Barnet som är i förskoleålder placerades i april i år i familjehem. Förvaltningsrätten ansåg att det fanns brister i mammans förmåga som förälder, något som till största del beror på panikångest och en funktionsnedsättning hos henne. I beslutet att omhänderta barnet enligt LVU – lagen om vård av unga – skriver förvaltningsrätten att det finns risk för att barnet ska skadas allvarligt om hen är med sin mamma när hon är utåtagerande och mår dåligt.
Socialnämnden gjorde en utredning efter att mamman begärt att LVU-vården av barnet skulle upphöra. Men i september beslutade de att barnet skulle fortsätta att bo i familjehemmet. I utredningen framgår det att barnet genomgått fem barnavårdsutredningar och flera insatser hos socialtjänstens öppenvård. Socialnämnden anser att mamman inte kan ta hand om sitt barn eller tillgodose barnets behov.
Mamman överklagade socialnämndens beslut. Hon anser inte att hon brister i omsorgen av barnet och menar att hon gjort stora framsteg med sig själv, samt att hon har en fungerande kontakt med en psykolog. Hon är kritisk mot att socialnämnden inte har träffat henne och barnet tillsammans innan de fattade sitt beslut.
Socialnämnden håller dock kvar vid sitt beslut och skriver att mammans mående inte är tillräckligt stabilt för att häva familjehemsplaceringen. Även barnets juridiska ombud anser att det är för tidigt för barnet att flytta hem. Nu har förvaltningsrätten kommit med sitt beslut. De anser att bristerna hos mamman är sådana att de innebär en påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling och avslår mammans överklagande.