Hetaste värvningarna
Frimånaden bland de lokala fotbollslagen är över, och det har hänt en del intressanta övergångar.
Vilka värvningar är egentligen mest spännande?
Här är min syn på saken:
1) Björn Söderström, till VFF från Tjust.
– Har varit gjuten i Tjustkassen i många år. Kommer nu bilda ett otroligt starkt målvaktspar med Albin Liffner som till slut bestämde sig för att vara VFF trogen. Vem blir Thomas Kongstads (jag räknar med att han stannar som tränare) förstaval?
2) Oscar Ring, till IFK från VFF.
– Målsuccén från 2014 uteblev i år, till stor del på grund av utebliven speltid i VFF:s hårda konkurrenssituation. Ring har enormt mycket boll i sig, och kan nå stora höjder igen när han får mer förtroende i IFK-tröjan.
3) Timo Niemi, från Ankarsrum till Tjust.
– När Söderström stack uppstod en liten målvaktskris i Tjust. De löste det på ett väldigt bra sätt med att plocka in Timo Niemi från AIS. Niemi har tillhört AIS bättre spelare länge och är redo för en större utmaning.
4) Victor Heiskanen, stannade i IFK.
– Ingen värvning förvisso, Heiskanen ångrade sin övergång till VFF och stannar i IFK. Mittfältsterriern med det heta temperamentet är revanschsugen efter ett skadefyllt 2015. Betyder mycket för IFK.
5) Majid Jafari, från Tjust till BOIF.
– För några år sedan var Majid Jafari en ettrig och viktig figur i Tjust IF i elitfyran. Därefter har han blivit mer anonym, men det råder inga tvivel om att Jafari, om han satsar någorlunda, blir en stor positiv injektion i BOIF.
EM-lottningen
Om ni mot förmodan har missat att fotbolls-EM har lottats, här kommer grupperna:
Grupp A: Frankrike, Albanien, Rumänien, Schweiz.
Grupp B: England, Wales, Slovakien, Ryssland.
Grupp C: Tyskland, Nordirland, Polen, Ukraina.
Grupp D: Spanien, Turkiet, Tjeckien, Kroatien.
Grupp E: Belgien, Irland, Sverige, Italien.
Grupp F: Portugal, Island, Ungern, Österrike.
Inte var det någon enkel grupp som Sverige fick. Visst, ingen grupp är lätt att ta sig vidare från under ett mästerskap, men Sveriges grupp är den allra svåraste – tillsammans med Grupp D.
På papperet är Sverige tredjerankat. Vi är bättre än Irland, men sämre än Belgien och Italien. Det är kalla fakta.
Men att slå ur underläge är något som passar oss. Och vi har kämpat oss vidare från tuffare grupper förr, ni minns väl Dödens grupp från VM 2002 där Sveriges motstånd hette England, Argentina och Nigeria.
Misströsta därmed inte, alla svenskar.
Vi har hopp.
Att det även är fyra grupptreor som går vidare till åttondelsfinal är en stor faktor som gynnar oss.
Det vore magiskt att se Zlatan Ibrahimovic briljera i sitt sista mästerskap, i landet där han bor.
Att ett EM-guld sedan är omöjligt – det struntar vi i nu.
Det betyder tillräckligt mycket bara att Sverige är med.
Men vidare från gruppen, det ska vi bara.
Norska dominansen
Resultatlistorna från världscupen i längdskidåkning har hittills den här säsongen varit... iögonfallande.
Det har varit Norge här, Norge där, ja Norge precis överallt har det känts som.
Norge har varit världsledande i skidspåren i många år, men så extremt överlägsna som de är nu – har de någonsin varit det?
Det framstår nästan som lika svårt att nå pallen i norska mästerskapen, som att göra motsvarande prestation i världscupen, och det är lite skrämmande.
Norrbaggarna förtjänar all beröm, de gör bevisligen någonting rätt där på andra sidan kölen och sportens popularitet i landet gör att det hela tiden fylls på med talanger som tidigt får lära sig vad som krävs för att nå framgång.
Jag tog en titt på totalställningen i världscupen. På damsidan är det norskor på fem av de sju främsta platserna. De enda som slår sig in i mixen är våra svenska hopp Stina Nilsson och Charlotte Kalla.
På herrsidan är det ännu värre. Där innehar Norge sex av de sju översta placeringarna. Ensam utmanare är Maurice Manificat, Frankrike.
Längdskidåkningen vill gärna att sporten ska breddas på toppen. Men just nu smalnar det av i en lika snabb takt som Petter Northug spurtar.
Var är tyskarna som var riktigt vassa för tio år sedan? Italienarna? Ryssarna?
Norge ska givetvis inte be om ursäkt för att de är bäst. Men det behövs nog att övriga nationer hittar en väg för att närma sig.
Det vore nyttigt för den här fantastiska sportens framtid.
Victor Lindman
I somras visste knappt en VIK-supporter vem Victor Lindman var.
Ett halvår senare pratar alla om honom. Backen har verkligen gjort sig ett namn i Hockeyettan.
Vi måste prata om vilken supervärvning Lindman har varit.
20-årige Lindman hade visserligen en säsong med Vita Hästen i Hockeyettan i ryggen innan han kom till VIK.
Men han kom närmast från två säsonger i J 20 Superelit med Linköpings HC, och jag hade samma tankar som vanligt när det gäller värvningar från J 20.
Det kan både bli flipp eller flopp – och framför allt lär det ta tid innan de kan ta på sig en tongivande roll i ett topplag som Västerviks IK.
Jag satt och funderade på hur mycket istid Lindman skulle få i matcherna.
Nu sitter jag och funderar på i vilken allsvensk klubb han kommer att spela i nästa säsong (om VIK inte lyckas gå upp).
Det är sannerligen en formidabel resa Victor Lindman har gjort.
I hård konkurrens på VIK:s backsida är det Lindman som sticker ut allra mest. Hans insatser har givit eko i Hockeysverige, något som inte minst bevisas i och med att han fick genomföra tre dagars träning med SHL-laget HV71.
Det är bara att lyfta på hatten för VIK:s scoutingarbete innan de värvade Lindman. Att en J 20-spelare går in direkt och är så dominant tillhör inte vanligheterna.
Vadstenasonen tål att jämföras med Patrik Karlkvist som gjorde 132 poäng på 87 matcher under sina två säsonger i VIK dit han kom från Södertäljes J 20 2012.
Att jämföras med Karlkvist är få förunnat.
Lindman är solklart en av VIK:s absolut bästa värvningar genom tiderna.
Fotnot: Veckans Lista tar ledigt över jul och nyår.