Yxern – sjön som sakta försvinner

Det är en surrealistisk upplevelse att gå längs stränderna av det som är länets största insjö, men nu blott en skugga av sitt forna jag.

Räcker inte. Bryggan har förlängts i omgångar, men ligger ändå långt upp på land.

Räcker inte. Bryggan har förlängts i omgångar, men ligger ändå långt upp på land.

Foto: Ingrid Johansson-Hjortvid

Vimmerby/Västervik2016-10-22 08:00

Sjön Yxern, som ligger på gränsen mellan kommunerna Västervik och Vimmerby, har krympt rejält under den extremt torra sommaren och hösten.

Alldeles för lite nederbörd, i kombination med den ständiga avtappningen, har gjort att vattenytan nu befinner sig långt under det normala för årstiden.

Jag besöker sjön tillsammans med Tino Åberg, närboende och starkt engagerad i sjöns öde. Det är duggregn i luften, men den långvariga torkan visar sig i form av breda sprickor i sjöbottnen som vi går på.

Många musslor hann inte sätta sig i säkerhet, när vattnet försvann. Bara skalen efter dem är kvar nu.

– Jag har gått hela sommaren och kastat ut musslor i vattnet, säger Tino Åberg.

Biologisk utredning saknas

Han har funderat mycket på hur det låga vattenståndet har påverkat djurlivet och fågellivet egentligen.

– Det som saknas är en ordentlig biologisk utredning av hur sjön mår i dag, och hur den skulle kunna må utan den här otidsenliga regleringen.

Han syftar på den vattendom från 1930-talet, som styr avtappningen av sjön.

– Om jag var ansvarig för det här, skulle jag känna att "det här är fel" och vilja rätta till det.

När det gäller kraftverken, tycker han att de minsta borde läggas ner och de andra miljöanpassas med säkra passager för fisken. Sedan borde de drivas med det vatten som rinner ur sjön naturligt. Alltså utan reglering.

Mycket få fiskar kan ta sig förbi kraftverken i dag med livet i behåll.

– Ålens väg ut är genom en turbin, samtidigt som den är akut utrotningshotad, säger Tino Åberg.

Vi går på det som tidigare var sjöbotten. Båtar och bryggor ligger långt upp på land, allteftersom vattnet har sjunkit undan. Till och med en ny båtramp är nu så långt från vattnet att den inte längre kan användas.

Öppen sjöbotten

Just där vi går, vid Gröpplesand, är remsan av öppen sjöbotten kanske 30 meter bred, men i de södra delarna av sjön ser det ännu värre ut, berättar Tino.

– Där är det flera hundra meter.

Det som driver honom att fortsätta kämpa för sjön är att han bor så nära den, och ser den varje dag. Han vet också att många uppskattar det han gör.

– Sedan tycker jag att det är samhällsekonomiskt vansinne att förstöra en hel sjö för en kraftproduktion som är helt försumbar. Sverige slocknar inte, om kraftverken här försvinner.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om