Barbro kan knappast minnas när hon började sjunga. Musikaliteten har hon med sig från modersmjölken. Och musiken – ja, den fanns så gott som överallt runt omkring henne under uppväxten.
– Jag är ju från Hälsingland!, utbrister hon.
– Mina föräldrar spelade mycket musik hemma. Det var folkmusik och det var jazz, berättar hon och tillägger att morbror Peder för övrigt var en väldigt skicklig violinist på sin tid.
Som 15-åring sjöng Barbro på Renbergstäkten. Det var Barnens Dag och sången var " Min vän Spiken". Ljusdals-Posten bevakade evenemanget och Barbro fick fina recensioner. I en intervju fick hon frågan: "Vad är din högsta dröm?". Svaret kom tveklöst: "Att få sjunga på Wivex i Sundsvall".
Och självklart fick hon göra det.
Som 16-åring medverkade hon sedan som ung förmåga i det direktsända radioprogrammet Morgonkvisten och blev därigenom "upptäckt" av musikern Simon Brehm, som hade ett eget band i Stockholm. Därigenom var karriären i rullning.
Du har ju lärt dig att sjunga och att vara artist genom att praktisera. Du är självlärd med andra ord. När var det du insåg att sången kunde bli ditt levebröd?
– Jag trodde egentligen aldrig på det. Jag tog ledigt från skolan för att åka till Stockholm och jobba med Simon Brehm ett tag, mest som en rolig grej. Jag trodde att jag skulle återvända till skolbänken så småningom. Nu blev det inte så. Istället har artisteriet varit min skola i 60 år nu.
Har du någonsin känt dig trött på ditt yrke och på att stå i rampljuset?
– Aldrig! Jag älskar det här jobbet, att stå på scenen. I åtta års tid har jag sagt att jag ska trappa ner lite grand men hittills har jag inte lyckats med det. Egentligen vill jag göra det men det är svårt när jag tycker att jobbet är så roligt.
– Och jag får så mycket värme och uppskattning från publiken. Det är fantastiskt.
Vad har du för förhållande till visan? Det vill säga, vad betyder vismusiken för dig?
– Den betyder mycket. Den är ju vår folkmusik, grunden för vår musikkultur i Sverige. Jag är ju som sagt uppväxt med den musiken, med folkmusik och visor.
Hur fick du egentligen artistnamnet "Lill-Babs"? Det förekommer lite olika historier kring det.
– Jag kallades "Babsan" som liten, "Lillan" ibland. Sedan var det någon som satte ihop de båda smeknamnen.
Kommer du att ha sällskap av någon musikerkollega på Visfestivalen?
– Ja, min pianist Bennet Fagerlund. Han är alltid med.