I dag, den 22 februari, är det internationella Brottsofferdagen. Det är en viktig dag för att uppmärksamma brottsoffrens situation. I medierna är det oftast spektakulära brott som skildras och ger rubriker. Vi blir bestörta, omskakade, arga och oroliga. Vi läser detaljer om brotten och brottslingarna. Men i de flesta av dessa brott finns det ett eller flera brottsoffer.

För den som har blivit utsatt för ett brott är det oerhört viktigt att hela rättskedjan fungerar. Att bli sedd, förstådd, få bästa möjliga stöd och se ett allvarligt menat försök från myndigheternas sida att reda upp ett brott, är alla viktiga delar. Det kan sägas direkt att det är många brottslingar som haft ett påfallande svårt liv eller av olika anledningar hamnat i en destruktiv kedja av händelser i livet. Därför kommer vi att fortsätta att verka för goda uppväxtvillkor för barn och unga där en fungerande familjepolitik är en viktig del. Men det behövs också konkreta förändringar som förbättrar situationen för den som blivit utsatt för brott.

Vi upplever att det finns stora brister i informationen till brottsoffret. Det är viktigt att kunna ta del av löpande information för att kunna veta hur utredningen går framåt. Många upplever också att reglerna för skadestånd och brottsskadeersättning är svåra att förstå. Den som begår ett brott är skyldig att ersätta den brottsutsatte för de skador som brottet har orsakat. Ofta kräver det ett eget engagemang från brottsoffret. Det är inte rimligt. Den brottsutsatte ska inte behöva ägna mängder av både tid och kraft åt att få sin rätt. Det bästa vore om staten kunde förskottera skadeståndet till den utsatte, och att det sedan får göras upp om det är brottslingen, försäkringsbolaget eller staten som ska stå för notan. Detta ska inte den som har blivit utsatt för brott överhuvudtaget behöva bekymra sig om.

Den symboliska summa om 500 kronor som dömda personer betalar till Brottsofferfonden bör höjas till det dubbla. På så sätt kan arbetet med forskning, utbildning och stöd till lokala brottsofferjourer utökas. I alla landets tingsrätter finns det volontärer som ställer upp som stöd för målsägande och vittnen. Stödverksamheten finansieras i dag i huvudsak ur Brottsofferfonden och genom donationer från företag, men saknar helt finansiering från statens sida. Detta bör ändras.

I ett rättssamhälle får vi aldrig glömma att brottsoffret måste få ett bra och stödjande bemötande. Det är dags att prioritera brottsoffrens behov.