Det går alltid att hänvisa till sjunkande medlemssiffror och ungdomsförbundens minskade betydelse men verkligheten vittnar om raka motsatsen. I september kan 28-åriga CUF-medlemmen Annie Johansson bli ny partiledare för Centerpartiet och i maj tog Grön Ungdoms Gustav Fridolin över Miljöpartiet som nytt språkrör. På många sätt är de politiska ungdomsförbunden både ideologiska och ledarskapande embryon. Genom att titta på dagens ungdomsförbund kan det vara möjligt att se rakt in i framtiden i svensk politik. Varför då inte göra ett försök?

Ung Vänster har sedan en tid tillbaka valt att fokusera på ekonomiska klyftor med kampanjer som: "Överklassen mår bra, hur mår du?". Framtidens Vänsterpartiet kommer med största sannolikhet att vara sig likt och någon förnyelse eller uppbrott mot det gamla arvet tycks inte finnas i sikte. Nyvalda förbundsordföranden Stefan Lindborg konstaterade nyligen att: "det tveklöst var bättre förr" med lösningen att: "direktörerna ska gå på plankan".

SSU har sedan slutet av 90-talet gjort det bekvämt för sig genom att vara en ständig motståndskraft utan egna idéer. Därför pågår nu en ideologisk ökenvandring och förbundet är i både politisk och medlemsmässig kris. Det saknas idéer och medlemmar, men inte nödvändigtvis ledare. Huvudkandidaten till ny förbundsordförande på SSU:s kongress i augusti Gabriel Wikström lanserade i förra veckan rapporten: "Med risk för att tjata" där han pekade på att partiets problem började redan 1998. Framtidens Socialdemokrati har aldrig någonsin varit så osäker som nu.

Grön Ungdom brukar skryta om att det är samma sak som Miljöpartiet men det finns tydliga politiska undertoner som inte märks på samma sätt i moderpartiet. Bland annat ifrågasätts BNP som mått, bilars existens och nyligen rasade nyvalda språkrören Rebecka Carlsson och Björn Lindgren mot att Miljöpartiet ändrat uppfattning i RUT-frågan. Framtidens Miljöpartiet är mer vänster och hårdare i sin kritik mot hur vi lever våra liv.

Framtidens Alliansen kommer att vara mer visionär och intresserad av globaliseringens utmaningar med företrädare som själva stod på barrikaderna mot statliga integritetskränkningar, otidsenliga arbetsmarknadsregler och nationalstatligt tänkande. Sveriges största ungdomsförbund, Moderata Ungdomsförbundet och dess förbundsordförande Erik Bengtzboe lämnade sin riksdagsplats just för att kunna vara fri i sin roll. Det tyder på att framtidens moderater kommer att våga ta större risker än dagens.

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet och deras nyvalda ordförande Aron Modig är minst lika karismatisk som Göran Hägglund men tar ett större helhetsgrepp kring den egna politiken. Framtidens Kristdemokraterna kommer inte att göra om sitt moderpartis misstag utan istället hitta ett alldeles eget politiskt utrymme. Liberala Ungdomsförbundet är mer intresserade av utrikespolitik och ordförande Adam Cwejman är en tydlig anti-socialist. Framtidens Folkpartiet kommer att vara tryggt förankrad i Alliansen och ta strid för borgerliga ideal varhelst det behövs - inte bara i utbildningsfrågor. Centerpartiets Ungdomsförbund har aldrig varit så ideologiska som nu och nyvalda ordförande Hanna Wagenius är en stark liberal kraft som förenar landsbygd med storstad. Vi kan räkna med att framtidens Centerparti lockar storstadsväljare som aldrig förr.

Nästa gång du lyssnar till eller läser något från ungdomsförbunden och snabbt vill avfärda det som radikalt, ointressant eller bisarrt kanske det är dags att tänka en gång till. Bara några år senare kan det vara skillnaden mellan hur det alltid varit och hur det kommer att bli. Det brukar som bekant börja i ett ungdomsförbund.

André Assarsson