Ganska snart efter Anders Behring Breiviks terrordåd i Norge i somras började jag fundera över hur hans fruktansvärda handlingar skulle komma att påverka den svenska samhällsdebatten och debattklimatet. Inte utan anledning - redan tidigt fanns det indikationer på att något skulle ske.

Det började nästan direkt efter att medierna skisserade en profil av Breivik. Förutom att beskrivas som högerextremist, beskrevs han bland annat som konservativ, kristen, egenföretagare och ickefeminist. Begreppen kopplades ihop med Breivik och det bestialiska dådet. Ur ett vänsterpropagandistiskt synsätt var det givetvis mitt i prick. Så kunde man få fri lejd på åsiktsmotståndare som använde sig av samma epitet som tillskrevs massmördaren. Ohederligt, jovisst - men vem bryr sig om det i den ideologiska kampen på vänsterkanten.

För en dryg vecka sedan fattade Anders Lindberg på Aftonbladets ledarredaktion sin penna och skrev den kanske mest uppmärksammade ledaren i den tidningen på väldigt länge. I sin argumentation band han ihop tankesmedjor, tidskrifter, debattörer och skribenter på högerkanten i svensk politik med Breivik och hans dåd. Det står naturligtvis Lindberg fritt att göra så, men anständigt och hedervärt är det verkligen inte.

Så dras snaran åt för vad som anses vara okej att diskutera, så går det när diverse företeelser, personer och åsiktsinriktningar kopplas ihop alltför fantasifullt. Och då ska vi hålla i minnet att det svenska offentliga rummet redan är trångt och har lågt i tak.

Inom Svenska kyrkan har taket sjunkit under lång tid och i veckan som gick var vänsterpredikanten Helle Klein och två av hennes kollegor i Seglora smedja ute på sin blogg och försökte sänka taket ännu lägre.

Denna gång var den vänsterpolitiska och inomkyrkliga smedjans mission att misstänkliggöra ett antal prästkollegor som driver en annan blogg - Kristen opinion. Misstänkliggörandet finns i samma fåra som Anders Lindbergs resonemang i Aftonbladet. Några debattämnen som prästerna med Kristen opinion har engagerat sig i tas upp för att dissekeras. Det handlar om att de kritiserat påskupproret, att de etiskt problematiserat aborter, att de kritiserat Ship to Gaza och att de kritiserat islam och att Svenska kyrkan skulle pynta för en imamtjänst. Listan kan göras ännu längre och debattämnena är tämligen vida och djupa.

Segloras smeder skriver när de börjar summera sitt inlägg: "Vid en genomgång av det senaste årets debatter framträder en ruggig bild. Att högerextrema krafter får näring av en stundtals urspårad inomkyrklig debatt är djupt beklagligt."

Och så avslutar de: "Vi hoppas att denna genomgång kan medverka till att stävja den smärtsamt utbredda aningslösheten i vår kyrka och att vi tillsammans kan bilda motkraft mot främlingsfientligheten som är på frammarsch runtom i hela Europa och tyvärr också i vårt land."

Indirekt är således uppmaningen till präster och medlemmar i Svenska kyrkan: Ifrågasätt inte att kyrkan anställer en imam, ifrågasätt inte en av de andra missionerande religionerna - islam, problematisera inte etiskt det växande antalet aborter, kritisera inte genusteorier eller annat som uppfattas som politiskt korrekt. För om ni gör det - då är ni medskyldiga till ökad främlingsfientlighet.

Debatten inom svensk kristenhet i allmänhet och Svenska kyrkan i synnerhet är inte urspårad, tvärt om, precis som samhällsdebatten i övrigt är den alltför enkelspårig. Det är olikheter som gör det fria samtalet intressant, som väcker nya idéer och som möjliggör ifrågasättande. När debatten inte får föras, när människor tystas för att de har avvikande och kanske för somliga obekväma åsikter, det är då vi ska oroas.

Där sitter de i sin Seglora smedja och tittar ut över folket och ropar efter öppenhet och mångfald. Men vad smederna i själva verket eftersträvar, och vad som blir effekten om de lyckas tysta de som inte håller med, är det rakt motsatta; Ett samhällsklimat och en kyrka helt präglad av en sluten politiskt korrekt kultur och vänsterpolitisk enfald.

Förresten, nämnde jag att församlingarna i Stockholms stift - där vänsterprästen Eva Brunne residerar i biskopssätet, har valt att skänka kollekten kommande söndag till Seglora smedja.