Den senaste tidens medierapportering om Tillväxtverkets och Annie Lööfs och Maud Olofssons representation har fått politiska motståndare till Centerpartiet att gå till angrepp. När somliga bedömare menar att felaktiga representationsnoter drabbar enskilda partier stämmer det bara delvis. Det största problemet är att sådana avslöjanden sänker skattemoralen och spär på politikerföraktet i Sverige. Då drabbas alla partier. I förlängningen skadas demokratin och tilliten till våra folkvalda som ska föregå med gott exempel och inte leva på andras bekostnad. Samtidigt måste det finnas rimliga proportioner och gränser. Tillväxtverket delar årligen ut hundratals miljoner i bidrag till företag och satsningar som ingen kan mäta eller ens veta ifall pengarna gör någon nytta över huvud taget. I ljuset av det ter sig principiellt felaktiga representationsnoter som ett mindre men ändå allvarligt problem. Tack vare media har vi fått upp ögonen för verksamhet som förut verkade i skymundan. Tack vare media påminns hela det offentliga Sverige varifrån deras pengar kommer. Tack vare media ses rutiner över och gamla kvitton granskas extra noggrannt.

Förhoppningsvis kan debatten och strålkastarljuset över myndighetssverige föra med sig något gott. Annars är vi alla förlorare.