Kvarngatsskolornas dödskamp blev lång och utdragen. De gamla folkskolorna fick gång efter annan bli nödlösningar när inga andra utvägar fanns för undervisning och annat. Men vi börjar med en liten kort utsvävning i Västerviks utbildningshistoria.

Den nedre skolbyggnaden (den främre byggnaden på bilden hörde inte till skolorna) med ena gaveln mot Västra Kyrkogatan byggdes redan 1856 och den övre användes helt och fullt i undervisningen från 1882. Men redan tidigare, långt före folkskolestadgan 1842, bedrevs barnundervisning i Västervik. På privat väg och genom församlingens försorg fick barnen undervisning från någon gång på 1760-talet. En räkneskola hade inrättats redan på 1620-talet. Det var början till det som senare skulle bli läroverket. Det leder dock för långt att fördjupa sig i den historien här och nu. Vi nöjer oss med Kvarngatsskolornas.

1848 köptes en tomt vid den så kallade Baeckmanska lyckan vid Västra tullen. Men de dröjde innan bygget kom igång. Stadens styrande var i och för sig överens om platsen för skolan, men inte i vilket material den skulle byggas. Till slut bestämdes att den skulle byggas i sten och i två våningar. 1856 var den klar. Allt var frid och fröjd. "Prydligt och rymligt", skrev Weckobladet.

I slutet av 1870-talet började det bli trångt. Röster höjdes för ett nytt skolbygge. Det blev åter heta diskussioner. Det var nämligen så att 25 meter väster om skolan låg ett envånings sjukhus som byggts under en av koleraepidemierna i början av 1800-talet. De flesta var för att bygga ett nytt skolhus. Men ekonomin tillät inte det. Resultatet blev till slut att bygga till sjukhuset med en våning och köpa en gård på Strömsholmen och inrätta ett epidemisjukhus där. 1882 var tillbyggnaden kvar.

Tusentals Västerviksbarn fick lära sig läsa, skriva och räkna vid Kvarngatan. Signaturen "Af en lärare som varit med" gav en tidsglimt från 1800-talet i en artikel i Västerviks-Tidningens julnummer 1926 hur barnen hade det. Han skrev:

"I lärjungarnas skyldigheter ingick att utan ersättning och knot svara för städning och eldning." Det var ett stort framsteg när skolorna fick en städerska...

Staden växte och trångboddheten var konstant. Nya skolor restes; först Östermalsskolan 1900, sedan Marieborgsskolan 1913 (fyller 100 i dagarna) och 1939 Lidhemsskolan. Kvarngatsskolorna var då i så dåligt skick att de dömdes ut. Om inte andra världskriget brutit ut så hade skolorna nog rivits redan då.

Under kriget fick byggnaderna logera beredskapssoldater.1946 började Electrolux sin tillverkning i Västervik och producerade motorer i de båda byggnaderna.1948 stod fabriken i södra förstaden klar och Electrolux flyttade dit. Men andra verksamheter flyttade in och ut i skolbyggnaderna. I slutet av 1950-talet när 40-talisterna vällde in i läroverket blev skolan för trång och man fick söka till den andra sidan av gatan. Kvarngatsskolorna och en rad baracker blev räddningen. Även den kommunala musikskolan fick inhysas där under en period. Men det tog inte slut där. Innan det var dags för grävskoparna att jämna skolorna med marken hann man även utbilda ingenjörer i den Tekniska skolan.

1974 revs skolbyggnaderna, några år sedan restes ett nytt köptempel på tomten.

Källa: Rolf Åsbergs artikel i VT i samband med rivningen 1974.