35-åringen gjorde första matchen i ÅFF-tröja på Kopparvallen på 14 år - och fick skråla med i den klassiska segersången i omklädningsrummet efteråt.
Det löste sig. Till slut.
Thomas log och sa till Corren:
- Jag får tacka grabbarna för att de räddade min lördagskväll. Med fem minuter kvar kändes det hopplöst och man satt på bänken och funderade på någon taskig bortförklaring.
Men med Olsson utbytt fullbordades den osannolika vändningen med två sena mål - och förbättrade ytterligare läget i jakten på en allsvensk returbiljett.
Poängmässigt.
Och inte minst moraliskt.
- Det här stärker oss under hela hösten. Ingenting är omöjligt. Det vet vi nu, sa Thomas Olsson.
Lånet från IFK Göteborg gjorde en okej insats på mittfältet, men utan att glänsa.
Inte helt bekväm med spelet och konstgräset.
Det syntes rätt tydligt.
- Fysiskt känns det bra. Bättre än jag trodde. Men fortfarande har jag en del kvar. Det blir tyvärr inte så mycket dueller på konstgräset. Jag vill att man ska få knuffas lite också.
Tankarna före matchen?
- Det var lite spänt. Jag kände mig ivrig att få visa upp mig. Under matchen tänkte jag bara: "bolljävel . . . kan du inte gå in någon gång?". Känslan var att vi blev mer och mer ofarliga.
Det var förresten nära att han själv blev målskytt - efter bara 13 sekunder. Men skottet med vänstern gick just utanför och det var början på en frustrerande kavalkad av missade chanser.
Nog för att Jönköpingsmålvakten Niklas Helgesson var bra.
Men många av ÅFF-avslutningarna var inte heller något vidare. Inte förrän Magnus Eriksson - toppmatch! - stötte in 1-1 i 90:e minuten framspelade av Oscar Möller och något anfall senare spelade Magnus fram Kristian Bergström till 2-1.
- Wow, vilken känsla. Mycket skönare att vinna så här än med 4-0, sa Eriksson belåtet.