Anders Ohlsén fick uppleva två OS. 1988 i Seoul, och 1992 i Barcelona.
Uppladdningarna inför deltagandet i de två olympiska spelen var lite olika.
- Inför 1988 hade jag ingen plats i landslagstruppen och det innebar att jag fick bekosta vårlägret ur egen ficka. Därför var det en skön känsla när jag blev uttagen, berättar Anders Ohlsén.
I par med Hans Olsson blev det en sjundeplats i K 2 1 000 meter.
-Målsättningen var final, så vi var jättenöjda med placeringen.
Inför 1992 hade Anders varit med i landslaget under flera år och det fanns förhoppningar om en medalj. Men det blev en sjundeplats i K 4:an över 1 000 meter. Förutom Anders ingick Pablo Grate, Jonas Fager och Hans Olsson i besättningen.
- Det var en besvikelse eftersom målet var en medalj
Vilka är dina bästa minnen?
- De bästa minnena har jag från Seoul eftersom vi var där fyra veckor innan tävlingarna började. Det innebär att vi även hann se vardagslivet och allt var inte glamoröst, svarar Anders.
-I samband invigningen stod vi jämte Merlene Ottey som var fanbärare för Jamaica. Det blev en hel del kort ihop med Merlene.
Självklart passade Anders på att se andra idrotter.
- Jag satt på andra bänkraden när Ben Johnson vann 100-meterfinalen i Seoul, det var häftigt. I Barcelona såg jag Jan-Owe Waldner och i finalen i handbollen.
I samband i Barcelona bodde kanotisterna för sig själva i OS-byn, samtidigt som många stjärnor valde att bo på hotell.
- Nu var inte allt samma aha-upplevelse och det innebar att man hade större fokus på sin uppgift.
Under sin elitkarriär, som tog slut efter 1992, fick Anders försaka mycket, men det är inget han ångrar. Han fick uppleva fyra-fem VM, två OS, och besöka cirka 50 olika länder tack vare sin sport.
Hur mycket kommer du se av OS?
- Så mycket som möjligt. Sporterna jag kommer kolla extra mycket på är kanot, friidrott och simning, svarar Andes Ohlsén som fortfarande håller kontakten med sin sport genom att vara ordförande i Westerviks KK.