Det var tillsammans med en kompis som idén väcktes.
– Vi pratade lite om Göteborgsvarvet först, eftersom min kompis sprungit det tidigare. Men sen sa vi att det vore kul att köra ett helt maraton, och då tänkte vi att Stockholm var nära och bra.
I slutet av april förra året föddes Astrids andra barn, dottern Elodie. Sedan tidigare har hon även sonen Valentin. Att få ihop tiden till träning har därför inte varit det enklaste.
– Jag har varit föräldraledig en stor del av tiden, så jag har kunnat springa en del på dagtid när deras morfar har passat barnen. Sen har min partner Philip också ställt upp mycket. Men det har varit den största utmaningen – att hitta tid till att springa.
Det har alltså blivit en hel del pusslande för att få vardagen att gå ihop.
– Nu när jag har börjat jobba har jag kunnat springa lite efter jobbet, när jag väntat på kompisar som jag samåker med och så. Man får försöka klämma in det när man har tid.
Hur länge har du förberett dig inför loppet?
– Jag skulle säga sedan i höstas i alla fall. Det var då jag började med ett träningsprogram för halvmaraton.
På fredagen åker hon till Stockholm, och känslan av att loppet närmar sig börjar infinna sig.
– Nu har jag haft någon vecka med lite lugnare och kortare pass, så det känns skönt. Det känns som att kroppen har återhämtat sig lite. Men lite nervöst är det.
Målet var från början att bara ta sig i mål, men med tiden har ribban höjts och nu finns en tydlig drömgräns.
– Det hade varit kul att springa under fyra timmar. Men vi får se. Jag är ju inte riktigt van vid det här med trängsel och vattenstopp och sånt där.
Med tanke på hur träningen gått och vad mer rutinerade löpare sagt, tror hon ändå att målet är inom räckhåll.
Det lär dock inte bli fler långlopp den närmaste tiden.
– Det tar ganska mycket tid, och jag känner att jag just nu kanske inte vill lägga den tiden. Vi får se om det blir mer senare, när barnen är lite större.
Vilken utmaning skulle du vilja ta dig an i framtiden?
– Det hade väl varit kul att springa New York-maraton någon gång. Men det kanske får bli 40-årskrisen.