Åtvidabergs FF fyller 100 år
Den första juli 1907 föddes en av de mest klassiska föreningarna i landet. Grundarna kunde väl knappast ana vilka enormt stora framgångar föreningen de just bildat skulle nå i framtiden.
Mästare. Leif "Kaggen" Franzén från Gunnebo och Västervik blev svensk mästare två gånger i ÅFF. Här springer han in på Kopparvallen följd av Veine Wallinder, Ove Eklund och Bertil Andersson.
Foto:
Genom initiativ från Åtvidabergs Industriers (senare Facit) VD Elof Ericsson delades ÅIF 1935 upp i olika föreningar och ÅFF såg dagens ljus för första gången. Elof blev ordförande och senare blev han även ordförande för Svenska Fotbollförbundet.
Säsongen 1950-51 vann Åtvid division II och var direktkvalificerat för allsvenskan. Laget var dock ålderstiget och mäktade bara med en seger i högsta serien, Jönköpings Södra IF hemma 2-1, jumboplatsen kunde inte undvikas.
Efter gästspelet i allsvenskan tappade Åtvid sakta men säkert mark och 1959 trillade ÅFF ner till division III. Året i trean blev dock bara ett. I näst sista omgångens seriefinal på Tjustvallen inför 2 389 åskådare vann ÅFF med 2-1 mot Gamleby och ett storlag började ta form.
1961 kom 16-åriga bollgeniet Roger Magnusson till klubben från Blomstermåla. Två år senare blev mångfaldige landslagsspelaren Bengt "Julle" Gustavsson tränare. Genom hans hårda konditionsträning rustades ÅFF för högre höjder. Genom tidigare spjutspetsen Lasse Spjuts fingertoppskänsla som värvningsansvarig började kvalitetsspelare strömma till klubben på allvar, så som Veine Wallinder, Sten-Åke "Söla" Andersson, Lars-Göran "Knalin" Andersson och Jan Olsson.
1967 förstärkte ÅFF truppen ytterligare med målvakten Ulf Blomberg och mittbacken Kent Karlsson. Med hjälp av dessa vann Åtvid division II. I kvalet besegrades Brage borta med 2-0 och efter 2-0 även mot Sandvikens IF kunde 10 173 på Kopparvallen jubla ut sin glädje över comebacken till allsvenskan.
Denna gång gick det bättre och den allsvenska sejouren blev mer än ett gästspel. Mycket mer skulle det visa sig. 1968 slutade laget på sjätte plats. Det nuvarande publikrekordet på 11 049 personer sattes detta år då IFK Norrköping besegrades med 3-1.
Leif "Kaggen" Franzén från Västervik och Benno Magnusson förstärkte 1969, då Åtvid slutade fyra. Året efter tillkom Roland Sandberg och 1971 även Ralf Edström. ÅFF slutade tvåa både 1970 och 1971. Dessutom vann Åtvid Svenska Cupen de åren.
Cupsegrarna gav plats i Cupvinnarcupen och 1971 svarade ÅFF för en sensation då regerande cupmästarna Chelsea fick se sig utslagna av brukslaget.
1971 tog Sven-Agne Larsson över tränarsysslan och han lotsade Åtvid till det första SM-guldet 1972. Ralf Edström och Roland Sandberg utgjorde en fruktad anfallsduo.
Trots att Ralf och Roland försvann under 1973 kunde Åtvid försvara sitt guld med nya tränaren Otto Dombos. På hösten höll Åtvid på att slå ut Bayern München i Europacupen. Gamlebygrabben Conny Torstensson gjorde två mål i hemmamatchen mot Bayern, sedan värvades han till det tyska storlaget och vann Europacupen två gånger med klubben.
Efter Åtvids stora framgångar försvann flera storspelare till proffsklubbar ute i Europa. I Europacupen 1974-75 skulle dock föreningens hittills största framgång noteras. Laget kvalificerade sig nämligen för kvartsfinal, Barcelona blev dock för svårt och vann med 5-0 sammanlagt.
Det ska dock sägas att båda matcherna spelades i Spanien. En av Åtvids spelare i kvartsfinalen var Göran "Jöjje" Johansson från Gamleby, vars son, Daniel, gick i faderns fotspår och tillhör dagens ÅFF.
1976 åkte ÅFF ur allsvenskan. Division II-spelet 1977 slutade dock med framgång då Åtvid vann serien och var omgående tillbaka i finrummet.
Åtvid höll sig kvar efter en makalös upphämtning 1978 och med nya stjärnor som Göran E Karlsson från Gamleby och Karl Engqvist från Överum samt målvakten Thomas Wernersson följde en ny allsvensk era. 1982 blev det dock stopp, trots sistaplatsen i serien fick ÅFF chansen att kvala sig kvar mot Mjällby, men det gick inte vägen.
1984 fick Åtvid chansen att åter kvala till allsvenskan, men Trelleborgs FF satte stopp efter 3-2 sammanlagt. Efter detta dalade laget även i denna serie och 1989 tvingades ÅFF även lämna division I.
Bara två år senare var det totalt nattsvart. Degraderingen till division III var nämligen ett faktum. Efter två kvalsegrar 1993, mot Gullringens GoIF 4-2 och IK Tord 3-1, kunde avancemanget till division II säkras. Två år senare även ta steget tillbaka till division I.
Det sista steget till fotbollens finrum har dock låtit sig dröja. 1998 fanns chansen men laget tappade på slutet och hamnade "bara" på fjärde plats i söderettan. När de båda division I-serierna slogs samman 2000 blev det tuffare och ÅFF tvingades åter till en mycket tung degradering.
2002 blev det comeback i Superettan och sedan kom framgångarna kom i Uefacupen i fjol, där ÅFF visade på styrka genom att slå ut den norska serieettan SK Brann. En prestation som nästan kan jämföras med europacupmatcherna under storhetstiden.
Så jobbar vi med nyheter