Skellefteå AIK
SM-silver 2011 och 2012.
SM-guld 2013 och 2014.
I år är Skellefteå AIK klart för sin femte raka final, det är bara Färjestad som har en bättre svit i modern tid, och stormar mot ett tredje raka SM-guld.
Det är otrolig vilken resa den klubben har gjort.
Jag minns många tunga år för 10–15 år sedan. Skellefteå spelade i Allsvenskan och hade varje säsong som mål att ta klivet upp. Det blev misslyckanden på misslyckanden, och man började undra om de aldrig skulle lyckas, att det låg en förbannelse över föreningen.
2006 tog de äntligen steget. Och efter att ha överlevt första säsongen i Elitserien via kvalserien har de tagit kliv framåt hela tiden. Byggt det monster som klubben är i dagsläget.
Att de är så extremt bra som de är den här säsongen är anmärkningsvärt. Efter guldet i fjol tappade de en hel drös med bra spelare. Vad sägs om Jimmie Ericsson, Joakim Lindström, Bud Holloway, Petter Emanuelsson, Melker Karlsson, Oscar Möller, Pierre-Édouard Bellemare och Viktor Arvidsson för att nämna några.
Det är inga dussinlirare direkt. Det är klass rakt igenom.
Och trots alla tapp, de blev av med mycket kvalitet även efter guldet 2013, så bara fortsätter SAIK att pumpa på.
Jag vet inte vad de käkar där uppe, men det måste vara mer än högoktanig havregrynsgröt. Man har hört om deras träningsmetoder som är stenhårda och bevisligen jäkligt lyckosamma. Det känns nästan som att Skellefteå kan värva vilken spelare som helst, och förädla honom till en topplirare i SHL.
Det är bara att gratulera Skellefteå till det här. För som HV-supporter känns det bra mycket bättre att SAIK dominerar än Färjestad eller Linköping.
Om de vinner guld även i år behöver vi inte ens diskutera – det är klart att de fixar det.
Den stora frågan är: hur många guld i rad tar de?
Fotbollsbyten
En fråga som blossade upp lite grann i förra veckan var hur många byten som vara tillåtna under tävlingsmatcher i fotboll.
Elfsborgs tränare, Magnus Haglund, tror att vi kommer att få se fem byten inom tio år och sade så här till Expressen:
– Du kan få in fem friska, pigga spelare och byta ut fem trötta spelare och får då mer kvalitet över matchens 90 minuter på planen. Sedan kommer vi till coachningsaspekten, kravet på förmågan att vara en bra matchcoach skulle ställas ytterligare på sin spets och det är kittlande. Det är som en full hand i poker, hur ska jag spela ut de här fem korten?
Det är en spännande tanke han bjuder på, den gode Haglund. Och jag håller med honom i sak.
Tre byten har det varit så länge jag kan minnas och visst, det är inte så att jag tycker det är helt horribelt. Det funkar bra, man är van vi det.
Grejen är bara den att jag tror det skulle bli ännu bättre med fem byten. Som Haglund säger: det öppnar upp för mer taktiskt tänk under matchen, och att ha fler friska ben på planen bäddar för bättre spel och det vill vi väl alla se?
Inte för att det händer ofta, men något jag är allergisk mot är när ett lag får en spelare skadad, men inte får byta in en ny då alla tre byten redan är gjorda. När det väl händer är det förbaskat tråkigt.
Vissa röster menar att fem byten är för mycket, jag menar att det är den optimala siffran.
Tre byten känns förlegat. Och att öka till fem är en precis lagom förändring. Och det är inte så att det kommer bli parodiskt som det blir på träningsmatcher när nio-tio byten kan göras, det är en jäkla skillnad.
För min del skulle hela fotbollsvärlden få införa fem byten med start redan nästa säsong.
Westerviks IBK
Säga vad man vill om Westerviks IBK:s herrar, men de är inte direkt tråkiga att följa.
Det händer grejer, hela tiden.
Att den mentala biten inte är deras starka sida vet vi sedan tidigare. När de då låg under med 0–3 borta mot Gränna i division 2-kvalet efter bara 14 minuter – mot bakgrund av att en förlust hade förpassat laget ner i trean med all sannolikhet – var det som hände sedan otroligt starkt.
Den här gången brakade inte WIBK ihop. Den här gången knöt de näven, och fick fram potentialen som (det börjar bli tjatigt nu) finns inom laget.
0–3 blev 9–4. Det var inget snack om saken i staden som är känd för sina polkagrisar.
Helt plötsligt ser det nu bra ut för WIBK att hänga kvar. En poäng mot Färjestaden i sista omgången räcker definitivt.
Och om WIBK åker ut, skulle det innebära att de rasat två divisioner på två säsonger. Det hade inte varit värdigt den klubb som var stekhet om vi bara backar bandet fem år.
Hur truppen utformas nästa säsong blir väldigt intressant att se. Hur ställer sig äldre pjäser som Peter Hirschman, Jakob Dahlqvist och Mattias Kåhlman till en fortsättning?
Känslan är att en generationsväxling är på ingång.
VIK-truppen
Hur kommer Västerviks IK:s trupp att se ut nästa säsong?
Ja, det kommer vi bli varse i sinom tid. I gårdagens VT kunde ni läsa om att jobbet har påbörjats från klubbledningens sida.
Att det gick så jäkla bra den här säsongen är positivt i den meningen att VIK kommer att få lättare att locka till sig spelare med tanke på framgångarna. VIK har gått från att vara en utmanare i Hockeyettan till en klubb att räkna med på allvar.
Å ena sidan skapas det så klart ett stort intresse för flera spelare från klubbar högre upp i näringskedjan. Bjässarna i exempelvis Allsvenskan kommer att rycka ett par VIK-spelare, var så säkra.
Vilka spelare löper VIK störst risk att bli av med då?
Tillåt mig bjuda på en personlig ranking:
1) Dan Pettersson
– Den långa tekningsvirtuosen har varit bländande rakt igenom hela säsongen. En gåta om han inte hamnar i något allsvenskt lag.
2) Jimmie Jansson
– Tillförde enormt mycket offensiv kraft till VIK:s backsida när han anlände. Har redan visat att han håller i Allsvenskan (i Timrå innan han kom till VIK). Dags att fullfölja en säsong i näst högsta serien nu.
3) Ludvig Engsund
– Jag tycker det är snudd på skandalöst om IK Oskarshamn inte vill värva in Engsund. Att börja säsongen som andramålvakt i moderklubben vore ett optimalt steg för "Ludde".
4) Eric Backman
– Tacklingsvillige Backman gick från klarhet till klarhet ju länge säsongen pågick. En säsong till i ettan kan vara nyttig, men han skulle absolut inte göra bort sig i Allsvenskan till hösten.
5) Filiph Engsund
– Att kusinerna Engsund återfinns tillsammans i Oskarshamn är ett scenario jag finner högt troligt. Filiph har potentialen som krävs.