Ett spelgeni försvinner
Diskbråck tvingarMikael von der Geest att lägga skridskorna på hyllan.
I sina bästa stunder höll Mikael van der Geest hög elitserieklass, men efter tre säsonger i Linköpings HC sätter en krånglande nacke punkt för en klubbrik karriär. Foto: MATTIAS AHLM
Foto: Fotograf saknas!
Några av oss fick emellertid, några år senare, hålla tillgodo med hans framträdanden i Fredsgatans lag i landhockey på samma rink sommartid.
Men det var först i tonåren i och med platsen i Smålands TV-pucklag tillsammans med bland andra OS-guldmedaljören Niklas Eriksson som han blev ett namn i inte fullt så hängivna idrottskretsar.
Sen rullade det på. Mikael spåddes en lysande framtid på isen och värvades redan efter avslutat högstadie till elitserieklubben Leksands IF, men återvände till moderklubben efter bara någon månad.
- Jag var ung och inte särskilt stor i växten men fick ändå vara med och spela med Pekka Nilsson, Stisse Jakobsson och Conny Nilsson i A-laget, minns Mikael von der Geest med ett sting av nostalgi i rösten.
Efter ytterligare några säsonger i VIK-dressen blev han som 20-åring värvad till storsatsande division I-klubben Team Boro, med flera storstjärnor i laget.
- Jarmo Mäkitalo är nog den bäste jag spelat med. Även Ivan Hansen och "Masken" Carlsson var riktigt bra på den tiden. Jag minns när vi var i Göteborg och spelade avgörande seriefinal mot Frölunda i ett fullsatt Scandinavium. Vi fick stryk med 6-2, men det är ändå en av mina största upplevelser i karriären.
- På den tiden var det mycket öppnare spel och inte alls lika mycket fasthållningar och hakningar som i dag.
Att försöka följa Mikael von der Geests karriär genom hockeysverige är lika förbryllande som att storhandla på någon av stans stormarknader risken att drabbas av ett nervsammanbrott är överhängande. Förutom VIK, Leksand och Team Boro har han representerat, Pantern, Oskarshamn, Mörrum och Linköping.
Trots det idoga kringflackandet ligger han på delad femteplats på listan över antal spelade serie- och kvalmatcher i VIK:s A-lag. Med sina 263 matcher är det bara Niklas Dacke, Gunnar Johnsson, Jonas Widmark och Pelle Hangren som är före.
Vart han än kommit med sin trunk har von der Geest alltid varit en given publikfavorit. Med sin exceptionella speluppfattning, sin bländande teknik och en emellanåt riktigt vass fysik kunde han på Foppa-manér vagga runt i anfallszon i evigheter utan att motståndarna kunde ta pucken från honom.
Med facit i hand kan man konstatera att Mikael kom till elitserieklubben Linköping några år försent. Han var ett par år över 30 och skadorna blev fler och kom allt tätare. Femton år i seniorsammanhang krävde sitt tribut. Förra säsongen inledde han med Linköpings HC, men skadeproblemen gjorde att han under våren spelade i allsvenska Oskarshamns HC. Nu är det till sist en förslitningsskada, ett brock i nacken, som han dragits med i två år som tvingar honom att sluta. Hur det blir med ishockeyn i framtiden vet han inte.
- Jag kommer säkert att hålla på med ishockey i någon form, men det blir inget mer spel för min del, säger han innan han med ett skratt erkänner att en comeback i VIK skulle kunna bli aktuell om Kurt Johansson och Jan-Olof Henriksson ställer sig i båset igen.
Så jobbar vi med nyheter