Hockeyn har format Gunnars liv

Det blev nio säsonger i A-lagströjan för Gunnar och han blev snabbt en populär spelare bland fansen. Han var oftast svårfångad tack vare sin snabbhet på skridskorna.
Debuten i A-laget skedde när Gunnar gick i nian säsongen 1987-88.
- Sedan flyttade jag till Leksand för att gå ett år på hockeygymnasiet där. Sedan blev det två år i HV 71 innan jag vände hem igen, säger Gunnar Jonsson.
Den aktiva karriären i VIK tog slut våren 2000 och det blev ett ganska naturligt slut. Gunnar hade haft sönder det ena knät och det innebar att det blev svårt att fortsätta spela.
- Samtidigt började jag en utbildning i Malmö för att bli försäkringsrådgivare. Det gjorde att jag släppte all kontakt med hockeyn för tillfället.
- Spänningen jag hade fått inom ishockeyn under många år fick jag nu via min utbildning. Jag tror jag inte kollade på en VIK-match på över ett år.
Även om den aktiva karriären är över, så har Gunnar fortsatt att träna. Flera gånger i veckan står det träning på programmet, bland annat hockey-bockey. Gunnar mår helt enkelt bättre när han rör på sig.
Tack vare barnen så har Gunnar återupptagit kontakten med ishockeyn. Sedan flera år är han ungdomstränare i VIK. Numera har han ansvaret för de allra yngsta ungdomarna i Björnligan.
- Det som är roligt är att flera gamla spelare har med sina barn i Björnligan. Det innebär att vi kan fortsätta tugga på varandra.

Får du lusten att göra comeback någon gång?
- När jag ser A-laget träna får jag suget tillbaka och då saknar jag snacket med kompisarna från omklädningsrummet, men sedan när jag tänker på hur mycket tid jag lade ner när jag spelade så är det inte intressant, svarar Gunnar samtidigt som A-laget skrinnar in på isen för att genomföra ett träningspass.
När Gunnar minns tillbaka på de mest framångsrika säsongerna i VIK:s historia i mitten av 1990-talet så är det många roliga ögonblick som kommer upp.
- Våren 1997 när vi kvalade till elitserien var höjdpunkten. Då var vi spelare i VIK lite av lokala kändisar och det var en härlig inramning i Tjusthallen med 1 500 åskådare i snitt.
- Jag träffade Roger Olsson för ett par veckor sedan och då kom vi fram till att vi var bland de 18 bästa lagen i Sverige våren 1997.
Av de spelare som bor kvar i Västervik har Gunnar fortfarande kontakten med de flesta. Tack vare att Stefan Persson har gjort comeback så har han ganska bra koll på vad som händer i dagens A-lag.
Gunnars radarkompisar under många säsonger var Jonas Widmark och trots att Jonas har flyttat tillbaka till Skellefteå så brukar de ses minst en gång om året. Dessutom håller de kontakt via telefon.
Var det värt all tid du lade under den aktiva karriären?
- Självklart var det. Ishockeyn har givit mig så mycket. Jag har fått sociala kontakter som jag fortfarande har användning av. Dessutom är all lagidrott väldigt fostrande.
- Jag hoppas att mina barn fortsätter med ishockeyn. Lagidrotter gör att barnen får en grupptillhörighet i stället för att springa på stan och jaga gängtillhörighet, konstaterar Gunnar Jonsson.

Hockeyn har format Gunnars liv

När Västerviks IK hade stora framgångar i mitten av 1990-talet var snabbskrinnaren Gunnar Jonsson en av många profiler i laget.Det är en tid gärna Gunnar ser tillbaka till på och han har inte svårt att minnas den roliga tiden som han fick uppleva med VIK.

När Västerviks IK hade stora framgångar i mitten av 1990-talet var snabbskrinnaren Gunnar Jonsson en av många profiler i laget.
Det är en tid gärna Gunnar ser tillbaka till på och han har inte svårt att minnas den roliga tiden som han fick uppleva med VIK.