Vecka 29 varje sommar spenderade jag förr med familjen i en husvagn, oftast i Köpingsvik pĂ„ Ăland. LĂ„nga dagar pĂ„ stranden och grillmiddagar pĂ„ kvĂ€llarna. LĂ„ter helt okej? Visst var det sĂ„, men det fanns ett problem. Varenda förbannade Ă„r sĂ„ missade jag Ostkustens PĂ€rla.
I juni varje Är hade jag fÄtt en försmak av hur rolig en tennisvecka kan vara. DÄ Äker Westerviks TK med alla tÀvlingsungdomar till BÄstads juniorturnering. I ett hus ute pÄ landet, kallat "Toboda", bodde vi ett stort gÀng tennisungdomar, och sÄ trÀnare Per Lager sÄ klart. Det var otroligt kul, trots att det oftast inte gick sÄ bra för oss. Ingen annanstans har jag upplevt sÄdan lagkÀnsla och gemenskap, trots att vi tÀvlade individuellt. Inte lustigt att det smÀrtade att missa Ärets höjdpunkt för mÄnga, Ostkustens PÀrla pÄ hemmaplan.
Nu fĂ„r jag istĂ€llet uppleva det för andra Ă„ret som sportreporter (förra gĂ„ngen var under mitt sommarvikariat 2010). Det Ă€r inte fy skam det heller. TvĂ€rtom snarare, nĂ„got roligare finns inte att följa under sommarhalvĂ„ret för en skrivsugen vikarie. KĂ€nslan Ă€r speciell borta vid tennisbanorna pĂ„ Bökensved (och i Gamleby, det fĂ„r man inte glömma!), kanske har det att göra med att turneringen pĂ„gĂ„r sĂ„ lĂ€nge. Man vĂ€xer liksom in i turneringen och gemenskapen pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Dessutom har mina företrĂ€dares reportage frĂ„n Ostkustens PĂ€rla sannolikt fĂ„tt mig att bli sportjournalist. Det var nĂ„got alldeles speciellt med de reportagen. Jag kommer fortfarande ihĂ„g hur jag varje Ă„r fascineradesâââoch imponeradesâââav Albin Wibergs, och senare Rikard Ekholms, briljanta texter frĂ„n "PĂ€rlan" i VT-sporten. Trots att jag lĂ€ste allt annat i tidningarna de somrarna sĂ„ Ă€r det just texterna frĂ„n Ostkustens PĂ€rla jag kommer ihĂ„g. Kanske var just de reportagen nĂ„got alldeles extra, eller sĂ„ insĂ„g jag dĂ„ vad jag hade missat den dĂ€r sommarveckan i mitten av juli. Husvagnssemestern kom ju i vĂ€gen. Det ska jag ta igen nu.