Jag har plötsligt bara en önskan...
Det finns en mening till i beslutet. Den lyder så här:?Regeringsrätten:Regeringsrådet Eliason.?
Han, som inte ens har något förnamn, har alltså ensam beslutat att det inte ska prövas om det får finnas några reklamskyltar vid Infarten till Västervik. Det kan man inte kalla julklapp för varken Säjmår Österwall, Ingemar Fröling eller Lars Belfrage.
Den stora frågan är vad som nu ska hända. Kan man fortfarande ?Gå till Kungen?? Det gjorde min pappa när han ville utvandra till Amerika någon gång i slutet på 20-talet. Han fick nej, men inte för att han hade någon reklamskylt utanför torpet Runeholm i Tuna, utan för att han hade varit full på en logdans och blivit osams med en ordningsvakt.
Det som händer runt Ljungheden är mycket allvarligare. När ärendet om reklamskyltarna var uppe i länsrätten var det en annan torr byråkrat som konstaterade följande: ?Ifrågavarande reklamskyltarnas placering,utmed en vägsträcka som är starkt trafikerad och där högsta tillåtna hastighet är 70 km/timmen, kan menligt inverka på trafiksäkerheten. Överklagandet ska därför avslås. Föredragande den gången var en som hade både för och efternamn: Johan Fagergren.
Han har rätt i två saker vägsträckan är starkt trafikerad, och den högsta hastigheten är 70 km/timmen. Resten är skitsnack. Reklamskyltarna utanför Motorstadion kan inte ?menligt inverka på trafiksäkerheten?. Två saker talar mot alla beslut som tagits i detta ärende. 1) Det finns ingen statistik som avslöjar att den här biten av Infarten till Västervik är trafikfarlig. 2) Om det är så farligt, varför har Johan Fagergren , Eliason utan förnamn, och en del andra väntat så länge på att slå klubban i bordet?
Här har vi Västerviksbor levat i livsfara de fyra senaste åren, medan byråkrater i Kalmar, Jönköping och Stockholm dribblat med ärende 121-6637-00. När ärende till slut hamnade hos Eliason hade det blivit ett mål med nummer 4839-02., och det var den 16 december 2004 som Eliason slog till. En vecka före julafton. Tomten var nästan påklädd.
Hur ska polismästaren, stadsarkitekten, kommunalrådet och chefen för kultur & fritid hantera den uppkomna situationen? Uppemot 30 000 människor har under årets tagit sig till Ljungheden för att titta på elitseriespeedway. Många cyklar dit från stan, en del tar bilen, och det går buss från Stora Torget. Men flera tusen kommer också till Motorstadion via Hermanstorp. Ingen har krockat, inget blodvite har uppstått. Trångt har det varit när Luxo Stars och VMS Elit varit på besök, men polisens insats en sådan kväll går inte att jämföra med Gyllene Tider på Gränsö.
Det finns en enkel lösning för WMSK:s reklamproblem. Skyltarna ska vara kvar där de är, det är den ?livsfarliga? vägen utanför som ska åtgärdas. I stället för att trycka pedalen i botten och försöka nå upp i 70 km/timmen efter rondellen vid Materialmännen , ska vi naturligtvis fortsätta att köra 50 km/timmen på vägen ut ur stan. Vi måste hålla den hastigheten förbi avfarten till Ridhuset för där står också livsfarliga reklamskyltar.
Kan inte Anita Bohman och Harald Hjalmarsson chocka alla andra partier och göra gemensam sak för en gångs skull? Det är mindre än fyra månader kvar till elitseriepremiären i speedway mellan Västervik och Rospiggarna. Det är inte så vansinnigt långt kvar till nästa val. Jag har ännu inte bestämt mig.
Länsstyrelsens påpekande att skyltarna även utgör ett främmande och vanprydande inslag i landskapsbilden med tanke på närheten till Ljungåsens naturreservat på motsatt sida vägen, är så dumt så det tänker jag inte kommentera
?Hej tomtegubbar vad det kliar i mitt finger
jag tror att vi till Västervik Speedway ringer
och meddelar beslut om skyltar som ska väck
innan nån bilist kör in i Ljungheds räck?
(Torgny Klingstedt)
Att ha småsyskon är både kul och jobbigt. Det skrev Thomas Arnroth i VT på Julafton. Michael Wahlström var ännu värre. Han tyckte att till och med ett syskon räckte.
Jag håller inte med på en enda punkt. Och jag vet vad jag talar om, för jag har sex småsyskon. Eller 5+1 om Ni så vill. Ettan har snopp, de andra är tjejer. Vi träffas alltid på Juldagen. I år i Bullerbyn, där det fanns både snö och halka, och en ny stor fin Arla fabrik. Vimmerby är bättre i ishockey, motocross och innebandy. Västervik är bättre i speedway, bowling och fotboll (?).
Mina småsyskon är fantastiska. Under 2004 har jag både fått besöka Ullared och stoppa julkorv. Apropå julkorv så fanns det för första gången ungersk salami från Lucerna på julbordet. Vilken överraskning!
Senaste nytt från Solna. Runt 3 000 årskort är redan sålda inför AIK:s hemmamatcher i Superettan. 68 AIK-are har deltagit i olympiska spel. Fem av dem har dessutom vunnit OS-guld.
Det Ni nu har läst skrev jag tidigt på Annandag Jul, när allt var som det skulle.
Jag hade tänkt avsluta årets sista krönika med nyårsönskningar till kommunens alla idrottsföreningar. Det blir inte så. Jag har plötsligt bara en enda önskan. Att min syster och hennes man i Vimmerby ska få det telefonsamtal från Thailand som de väntat på de två senaste dygnen.
Så jobbar vi med nyheter